Bad av kassett och filosofi kring cykelegot.

God kväll!

Idag har jag tagit ett avgörande steg mot att bli Kristinebergare och det är att jag har gjort kassettbadpremiär. Yes, äntligen ska Amiran bli hel och ren. Har burit runt på många gram av svart smuts länge nu ju! Och lägenheten behöver vänjas in vid dessa göromål. Och musiken i högtalarna vänjas vid att bli kassettbadsmusik.

Så förutom att handla på mataffären på hörnet, ta en öl på bedårande puben vid strandpromenaden, gjort en vurpa med crossen, hittat ett segment upp mot min gata, tittat på solnedgången vid klipporna och tränat serpentiner vid uppfarten till Tranebergsbron, så har jag alltså tagit klivet ut och även rengjort Amirans ädlare delar.

Något jag också gjort idag var muckat med fotgängare. Jag får fan skärpa mig, muckar ju hellre med bilar och allra helst vill jag vara snäll i trafiken. Men här har jag med mig lantisbeteendet att man är få cyklister samtidigt så slipper bry sig, få andra trafikanter så slipper bry sig (förutom på lantis-landsvägar mot typ Skerike och Hallsta i Västmanland), samt det beteende jag allra helst vill jobba bort hos mig själv:

Detta att jag är cyklist, och därför ska jag fram, jag och min cykel.

Det är bra i grunden. Men jag märker på mig själv hur jag kör om på cykelbanan till jobbet lite väl mycket i onödan, det blir trångt och jag har koll men kanske förstör morgonmyset för någon annan hjälte i cykelfilen.

Man måste tänka. Visa omsorg om andra. Stanna vid övergångsställen och visa att man är stor, och snäll och släpper över de gående.

Inte vara cykel-ego, helt enkelt.

I morse kom jag farandes hem från Morning Spins längs Strandvägen när det hände. Mornings Spins händer på Djurgården i soluppgången. Man köttar tre varv i lagtempo och blir ofta avhängd och sen fikar man (fast idag hade jag inte tid tyvärr). När jag kommer vid korsningen vid typ… NK?, så ser jag en skåpbil till vänster, som ville höger i den korsning jag skulle åka rätt över. Hej bilen, du väntar väl? tänkte jag. Men nej, här skulle prejas!

I ren frustration och ilska prejar jag då tillbaka en stackars gående kavaj-kvinna som ska med bussen i höjd med Åhlens.

Hon skrek argt och befogat. ”Men alltså!!” så att alla hörde. Mitt kitt var ju fint, men det solkades av beteendet och reaktionen.

Förlåt mig.

Nu slutar inlägget snart, annars fortsätter det filosofera hela natten.

Teaser för likes: Jag har gjort säsongspremiär i Djursholm, RR med blodsmak kommer!!

Over and out.

Avhängd, ego och superfräsch