Om mig och bloggen

Den här bloggen föddes efter några års gästbloggande på Cykelkatten. Bloggandet gav min cykling en ny dimension och har nu börjat bli en form av dagbok, och kanske något mer för de läsare som inte känner mig privat. Just nu känns den sån iallafall. Jag hade tidigare försökt hålla igång nåt som hette Vardagsfeministen, men den dog ut, troligen i brist på fokus (inte bloggmaterial).

OMG! Den finns faktiskt kvar om man söker på nätet. Blev ett knappt dussin inlägg men det här om bokstavering var rätt snyggt om jag får säga det själv. För att inte nämna det här om att porta männen från köket

Faktum är att det kan appliceras direkt på cykelmekning. Om en grupp (damer) inte behärskar cykelmekandets ädla konst, så måste den andra gruppen (herrar) låta damerna testa utan att hänga över axeln. Hur ska annars de som inte kan, någonsin lära sig? Folk måste få en ärlig chans.

Hursom. Det här skulle ju vara en presentation, nu fortsätter vi.

Jag upptäckte landsvägscyklingen hösten 2010 då jag fick låna min kollega Annas hus, 2 mil från jobbet. En hybridcykel och matning av ett par bondkatter ingick i dealen, och jag cyklade ivrigt fram och tillbaka mellan hus och jobb i en vecka. Råkade cykla på motorvägen, strunta i hjälm och gjorde säkert andra stilfel. Men lyckan var ändå total. När jag lämnade tillbaka nycklarna till Anna gick jag in i närmsta cykelaffär och köpte mig en svart racer av märket Peak. Både den och jag har utvecklats och ömsat ram/styrlinda/hjul några gånger sedan dess. Nu är ramen såld och ska byggas om hos en som gillar sådant, så det gläder mig. Och glädjen ökade på midsommardagen i fjol då jag cyklade hem min älskade cross, min Ridley, från Bromma.

På den här bloggen skriver jag om det jag bryr mig om. Från klungpsykologi till miljöanpassade cykelkläder och helt vanliga tisdagsrundor.

Om mig? Jag har alltid trott att jag hellre tar ett distanspass till Norberg än tävlar GP, men det är faktiskt inte sant längre. Tävling är kul, jag ska bara lära mig att passa tider…

Jag bär ofta team Lotto-kläder som jag köper av diverse tävlingscyklister, och jag blir löjligt glad om någon ber mig att komma hem till dem och laga veganmat. Jag är utbildad miljöbyråkrat och diplomerad massör med huvudsakligt hem i Eskilstuna, och en lägenhet som jag hyr ut i andra hand i Västerås. I Eskilstuna bor jag hos min vän Karin, hennes man Rudde, deras tre barn, tio höns och två katter. Där finns tre cykelklubbar, varav jag är medlem i Team Sméstan men även kör mycket med folk från Eskilstuna IK. Min cykelkarriär började i  Västerås CK – här gjorde jag min första SPD-vurpa, myntade alla internskämt och utbildade mig till motionsledare. Och fick med mig tillräckligt många på att skaffa en miljöpolicy till klubben. Så nu är det standard med schysst kaffe, finbananer och källsortering på lopp! Allt detta tillsammans med alla fantastiska medcyklister.

Med detta sagt – jag hoppas kunna roa en och annan.

Om inte, hojta till på annaklaralinden@gmail.com så skärper jag mig!

Gilla även gärna Grön cyklist på facebook. Det är det enda sociala medium jag pallar. 

/Anna

bianchi lotto anna
Foto: Katja Fedorova. Turturduvor  i bakgrunden: okända.

 

Annonser

5 reaktioner på ”Om mig och bloggen

  1. Jag gillar skarpt att din blogg är inte ytterligare en så dar samarbetsblogg (inte ens med Ridley Bikes, Tacx eller Ölands Turistförening) men du undanhöll nyttig information för de läsare som kanske blev nyfikna på eller till och med förtjusta i din – eller Tonys – sadelväska.

    Man kan inte ens hitta logon på bilderna!

    Liked by 1 person

    • Ha ha tack Jussi! Trodde det var uppenbart vilket märke väskan var mtp ränderna. Faktum är att mina föräldrar blev plåtade för nån turistaffisch när de var på Öland senast, utifrån att fotografen sett dem cykla på Neptuni åkrar, medan jag gömde mig i sandskogarna med min anonyma väska.

      Gilla

  2. (1) Jag fattar fortfarande inte hur min kommentär ovan hamnade här isf i det relevanta blogginlägget.
    (2) Ja, det där ränderna. Och det där märket. Nu vet jag. (Men alltså inte innan det blev alldeles uppenbart att jag är en helt ohipp människa.)
    (3) Jag har just läst två av dina gamla inlägg på nytt dvs en gång till – jag ville liksom veta vad jag själv tänker och då kan det hjälpa att läsa vad någon som kan formulera vad hon tänker har tänkt – och det testet klarade de båda inläggen utmärkt. Det blev en läsnjutning och jag fick viss klarhet i tankarna.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s