Svartvitt om gymsvett

Morrn då!!

Här sitter jag på ett lite senare tåg än vanligt till jobbet. För idag är ingen vanlig dag, idag är dagen då grundträningen drar igång!

*headbang*

Det har helt enkelt blivit dags att göra verklighet av alla svettplaner. Svetten ska göra mig starkare. Jag vill orka ha mer roligt och roligt fler timmar på cykeln. Roligt på roligare sätt och roliga saker som ser just roliga ut för att de ser lätta ut för andra cyklister som kan ha roligt för att de orkar.

Svetten ska ta mig dit. Och då menar jag ingen random kallsvett. Nej. Här snackar vi kvalitetssvett.

Så i morse bar det av. Ner till gymmet efter frukost, på med snygg-kittet och upp på cykeln. Tänkte mig fyra eller fem 4-minutersintervaller med tungt motstånd. Motståndet och antalet intervaller skulle tillsammans bli en kombo som skulle få mig att svettas på den andra intervallen och hålla detta droppande konstant under de resterande två eller tre intervallerna.

Målet uppnåddes.

Mycket på grund av just längtan efter svett.

Det är något med svetten som motiverar mig. Den första intervallen framkallar givetvis ingenting mer än ångest. Så är det ju med allting man gör första gången av något. Men vid första vilan, och när den första indikationen på svett kommer känner jag efter med handen på pannan. Det känns klibbigt. När den första droppen börjar komma tar jag i ännu mera för att få ännu fler droppar för att få ännu mer trampkraft.

Och så är motivationen igång. Och med bra snack i mobilen ökar den ännu mer. Så i nästa vila sätter jag på favvo-podden Skäringer och Mannheimer.

De snackar på, sedan går alarmet och så är det vila igen. Svetten droppar nu rejält och efter vilan fortsätter det.

Fem intervaller. Motståndet är inte jättetungt, men precis så tungt som krävs för att få igång motivationens uppåtgående kick ass-spiral.

Älska svett

Anna hjärta svett.

Gym minus svett överstruket likhetstecken motivation.

Typ så.

Annonser