Hell yeah kampfysmorgon!

Idag misstog min hjärna thai-mitsen på gymmet för en fotboll.

Jag satte en perfekt avvägd vristspark rakt i krysset. Träffen var så fulländad att min gamla tränare Bosse hade gråtit av stolthet.

Men nu var det inte en fotboll, utan en thai-mits. Den var hård och gjorde motstånd och rörde sig inte. Det som hände var att min vrist gav ifrån sig ett skrik.

Det blev en otrevlig liten mini-vrickning.

Så kan det gå när man försöker lära sig något nytt på gamla meriter.

Man sitter upp på MTB, ska lära sig en ny dans, tror man kan det för att man cyklat förr och dansat förr!

Och det har man ju, men man måste ändå lära om.

Först saknar man sin gamla dans eller sport. Eller sina gamla vägar. Sedan tittar man på hur de andra gör. Och följer deras rutter. Sedan tar man emot instruktioner. Sedan gör man om det.

Sedan sätter man den.

Och så har man tagit med sig glädjen från sina gamla meriter in i det nya.

Och jag satte den först med vänster, för vänster hade inte satt några vristsparkar i krysset. Så laddade jag om och satte den med höger.

Slut på inlägget, slut på morgonens kampfys, trampa till jobbet kram!!

En sån dag där jag borde hållit käften

Allt är skit och alla får skit trots att det bara är en själv man pratar med

Man till elsparkcyklisten i korsningen ba

”Hur fan svänger du egentligen?”

Till gubbarna som ryggdunkar på seminariet man ba

”Hur fan ryggdunkar ni egentligen?”

Till dem man gillar man ba

*drar dåliga skämt för att pigga upp sig själv men som bara sårar*

Till MTB-ägaren utanför gymmet man ba

”hur parkerar du egentligen här ska jag stå!!”

Till crossen man ba

”ditt förbannade kuk-vevlager, varför är du så torr när jag som mest behöver dig, och du har ju nyss fått ny kedja så varför klagar du?”

Sen är det raka vägen in på gymmet. Den man kör med som kanske är från Täby ba

”fan vad stark du är!! Kroken sitter som ett smäck, jag blir nästan rädd när du kommer in och laddar!”

Man ba. Ja, vad tror du. Jag kan väl tekniken. De här små tunna skit-cyklistarmarna levererar när jag säger åt dem att göra det.

Sen är passet slut och jag har blivit så ockuperad och blockerad av min egen kassa energi att jag knappt blir svettig.

Går upp till crossen.

Tur för den att den fått finsällskap vid stolpen.

***konstpaus***

Där hade inlägget kunnat sluta om det inte vore för infallet att ta ett klädsim efteråt. För att skingra all skit och låta den lösa sig i Mälaren.

Nähä, då är det folk på bryggan.

Fan idioter, ni är på mitt ställe!!

Cyklar vidare, till mitt riktiga ställe. Där är det två snubbar på bryggan, skit i dem, jag traskar i.

Där slutar inlägget.

Precis.

Där.

På mitt ställe.

🦋🦋🦋

Svartvitt om gymsvett

Morrn då!!

Här sitter jag på ett lite senare tåg än vanligt till jobbet. För idag är ingen vanlig dag, idag är dagen då grundträningen drar igång!

*headbang*

Det har helt enkelt blivit dags att göra verklighet av alla svettplaner. Svetten ska göra mig starkare. Jag vill orka ha mer roligt och roligt fler timmar på cykeln. Roligt på roligare sätt och roliga saker som ser just roliga ut för att de ser lätta ut för andra cyklister som kan ha roligt för att de orkar.

Svetten ska ta mig dit. Och då menar jag ingen random kallsvett. Nej. Här snackar vi kvalitetssvett.

Så i morse bar det av. Ner till gymmet efter frukost, på med snygg-kittet och upp på cykeln. Tänkte mig fyra eller fem 4-minutersintervaller med tungt motstånd. Motståndet och antalet intervaller skulle tillsammans bli en kombo som skulle få mig att svettas på den andra intervallen och hålla detta droppande konstant under de resterande två eller tre intervallerna.

Målet uppnåddes.

Mycket på grund av just längtan efter svett.

Det är något med svetten som motiverar mig. Den första intervallen framkallar givetvis ingenting mer än ångest. Så är det ju med allting man gör första gången av något. Men vid första vilan, och när den första indikationen på svett kommer känner jag efter med handen på pannan. Det känns klibbigt. När den första droppen börjar komma tar jag i ännu mera för att få ännu fler droppar för att få ännu mer trampkraft.

Och så är motivationen igång. Och med bra snack i mobilen ökar den ännu mer. Så i nästa vila sätter jag på favvo-podden Skäringer och Mannheimer.

De snackar på, sedan går alarmet och så är det vila igen. Svetten droppar nu rejält och efter vilan fortsätter det.

Fem intervaller. Motståndet är inte jättetungt, men precis så tungt som krävs för att få igång motivationens uppåtgående kick ass-spiral.

Älska svett

Anna hjärta svett.

Gym minus svett överstruket likhetstecken motivation.

Typ så.