jag och gymmet.

Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här, men det börjar bli riktigt roligt att träna styrka inomhus. På ett gymliknande ställe.

Jag är ju officiellt emot inneträning. Detta då jag anser det vara själadödande. Men bara på två dagar har jag klämt tre innepass: måndag på boxningsklubben och idag tisdag först yoga och sedan cirkelträning på ett tvättäkta gym här i Eskilstuna.

WTF!

Liksom.

Det bästa med att svettas på det där träningsaktiga sättet är att det just inte är särskilt roligt eller härligt. Det finns inget mål i sig med träningen. Vem vill bli bäst på att göra upphopp eller lyfta en stång? Nej, det finns ett högre syfte med den träningen, och det är därför mitt psyke pallar den. Det högre syftet får ni räkna ut själva. Men det är nog på grund av det syftet som psyket på något mirakulöst sätt verkar gilla att faktiskt använda varje minut till det som tränaren säger.

Enligt de som vet något, så kan det finnas ett annat högre syfte än det högre syfte jag syftade på tidigare. Och det är att inneträningen ska vara så tråkig att man längtar ännu mer efter att sätta sig på cykeln, när den tiden i veckan/årstiden väl kommer.

Det om gymning.

Näe.

Jag är faktiskt så tagen av min nyfunna inneträningsglädje att jag inte har något mer att tillägga. Bilder på från gymmet blir ni däremot utan, någon måtta får det vara.

Glad linssoppa på er, så hörs vi senare.

Vänta; min arm ville visst visa upp inte bara mitt nya kitt, utan även sin favorityogaposition ”dronten”, kolla!!

❤

Älskar hur yogan döper alla rörelser till olika djur. Det är lite Terry Notarys gorilla över det!