En helt vanlig post-måndag och den sista på carboncrossen

Jamendåså!

Postskidbloggaren här.

I morse sov jag till nio och vaknade av att solen sken som en galning. Herre jävlar. Var jag fortfarande i Orsa? Trogen min postäventyrsdepression gav jag mig inte ut i den förrän flera timmar senare. Innan dess arbetade jag mig ner till källaren från mitt rum två trappor upp.

Jag gick upp från sängen, beundrade mitt nattlinne-jag i spegeln och bytte lakan. Öppnade fönstret och släppte in kalluft och syre. Snubblade ut i hallen för att dammsuga knäckesmulor och hämta tvättad tvätt från stället. Tog en näve grejer som skulle från mitt rum till tvättstugan, bytte till dagkläder och gick ner i köket. Plockade undan, värmde gammalt kaffe i mikron och släppte ut hönsen.

Konstpaus – finns det något rarare än småpratande höns?

In i huset igen, bar in ved och tände brasa. Nytt kaffe, gröt, massor av havremjölk, kanel.

Sedan ägnade jag mig lite åt poddvärlden. Jag lyssnade på ett par avsnitt av Solcellskollenpodden (lätt släpig röst men informativt), Vegopodden (glad skånsk röst!) och Cykelwebbenpodden (Stockholmsröst). Lite senare släppte jag in mina favvo-röster Skäringer och Mannheimer.

En omgång kaffe till. Om möjligt svartare än svart.

En macka till.

Och så var depressionen över, och jag lät dagen peaka. Lånecrossen skulle ju till verkstaden idag! För det var måndag! Och de tog in den medan jag stod bredvid och softade, märkligt lugn i deras cykelspa. Nyservade och kvicka satte vi sedan av, jag och lättviktaren, mot Vilsta för en sista solskenssväng tillsammans. Någonstans vid utegymmen på västra sidan ån, när solen glittrade i all sin februariglans mot iskanten och det fridfullt porlande vattnet, insåg jag att ett cykelköp inom en snar framtid var oundvikligt.

Något lätt skulle det bli. Något styvt. Något dyrt.

Så var det. Sedan bar det av ner i källaren för lite sadelbyte och distansjustering, och på det en sista finputsning av ädla delar.

Ja.

Och nu är det måndag! Och eftersom Mondays are fun days, som min boxningstränare säger, så bär det av till andra sidan ån igen här snart för lite måndagsfys.

Svettas lugnt i stugorna, så hörs vi snart igen.

Sakna mig ibland, lilla cykel
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s