Grön Cyklist möter: tre till klädmärken med hållbarhetsmål!

Hej i hösten!

I det här inlägget intervjuar jag tre märken inom cykelsporten som har rätt högt ställda hållbarhetsmål för sin produktion. Jag har tidigare skrivit om Umeå-baserade Sigr och deras mål att ha 100 procent återvunnen polyester i sina kläder senast år 2025. Nu kan de ha fått ett par utmanare! Shimano, Pearl Izumi och Milremo har som mål att ha endast återvunnen och/eller organiska material i sin produktion redan 2022. De har alla flera linjer som redan är det, och jag ville såklart veta hur de kommer att nå sina högt ställda mål, deras drivkrafter och hur vi som konsumenter kan hantera våra kläder för att de ska hålla länge.

Jag vill också passa på att konstatera att så fort jag pratar med klädmärken, inser jag hur mycket jag har kvar att lära om klädtillverkning. Jag vill därför betona att syftet med detta inlägg är att lyfta de företag som agerar, inte göra den djupgående analys av branschen som en riktig journalist hade kunnat göra.

Jag vill också jättegärna ha tips på andra märken jag kan intervjua, och då gärna också sådana som tillverkar t ex slangar, däck eller styrlindor! Och jag vet redan två märken till jag vill intervjua, så fortsättning följer.

Vad är då min relation till de tre märkena i det här inlägget? Pearl Izumi har jag sett på andra men nästan aldrig burit själv, förutom en vinterjacka som jag även skidade i, vit och fin. Det känns som ett folkligt märke, precis som Shimano. Jag gillar det, vi ska vara både hipstriga och folkliga och allting däremellan, med hållbarhet som grund. Jag är just nu inne på mina tredje par Shimano-skor, men Shimanos kläder har jag aldrig burit. Milremo är en uppstickare jag aldrig visste fanns innan jag läste i Bicycling att team Sweden Mountainbike skulle kitta upp sig i ett kit med återvunnen polyester! Det var startskottet för den här artikeln.

Slutligen, vad är utmaningen för hållbarhet inom lycrabranschen? Tja, den stora utmaningen är vår älskade polyester, vår allra folkkäraste träningsklädesråvara, vår favvo-plastprodukt! Så för att kläderna ska bli hållbara så måste dels företagen fasa ut nyproducerad polyester från fossil olja. Istället behöver de tillverka kläder av återvunna polyesterfibrer, och samtidigt producera med en kvalitet som håller så länge som möjligt. Design är också ett verktyg; kläder som konsumenterna tröttnar på riskerar att slängas i förtid. Vi som cyklar behöver genom skonsam vård få kläderna att hålla länge och kräva garanti av företagen. Samtidigt som polyestern återvinns, behöver en förnybar motsvarighet forskas fram – råvaran behöver bli fossilfri och förnybar. I t ex strumpor är en vanlig kombination hampa ihop med återvunnen polyester eller ull (fåren kan det där med att hålla sig varma trots regn, här är jag kluven på grund av behandlingen av djuren, får de leva fina liv med sina familjer och man kan säkra detta så tja, eller man tar överbliven ull på något vis, men mer forskning på alternativen behövs).

Snabbkurs i hållbar cykelklädsel! Och vad bra det känns att vi redan idag har teknik och ”rå”vara för att tillverka kläder i återvunnet, och att det finns företag som gör detta även för beställningskläder. Då kan vi som är klädansvariga för klubbar redan idag välja det märket. Sedan kan vi stoltsera och känna oss ännu snyggare i grupp. Kanske något för nästa års säsong när vi nu sitter och funderar på leverantörer?

Vi kan också självklart mejla det märke vi gillar och be dem fasa in återvunnen fiber i kläderna.

Så vad säger företagen jag har intervjuat?

Företagens hållbarhetsmål och verktyg för att nå målen

Pearl Izumis mål är att 2022 ha 90 procent av produktlinjen tillverkade av återvunna, förnybara eller organiska material (vilket är bomull och ull, och som är en liten del av den totala materialåtgången). År 2020 uppfyller 30 procent av produktlinjen detta.  Pearl Izumi ser också över alla bitar som går att påverka och har exempelvis slutat trycka kataloger samt minskat sina etiketter till samma storlek som ett visitkort – den minsta storleken som fortfarande kan återvinnas. Dessa två insatser sparar tillsammans 247 träd,
387 935 liter vatten och 25 456 liter olja per år, uppger Pearl Izumi De erbjuder livstids garanti, vilket också innebär att plaggen antas ha lång livslängd. Garantin gäller inte normalt slitage, utan material- och produktionsfel, som exempelvis sömmar. Produkterna skickas i plastpåsar som är 100% återvunna och kan återvinnas igen.

Shimanos mål är att polyestern i alla tröjor och byxor ska vara återvunnen år 2022. Men redan till våren 2021 är en del plagg tillverkade i enbart återvunnen polyester. I vinterkollektionen, som är ute på marknaden nu, finns bland annat ECO primaloft där 55 procent kommer från återvunnet material. Hangtags, förpackningar och liknande är gjorda av återvunnet material. Produkterna har en garanti men inte på livstid. Shimano har nyligen flyttat större delen av  produktion närmare sina kunder i Europa, vilket kan minska klimatpåverkan från transpoterna. Man minskar på reavaror för att stävja överkonsumtion och använder design som ska vara tidlös för att kläderna inte ska slängas i förtid. 

Milremo tillverkar allt på beställning med i nuläget en helt igenom återvunnen linje. Råvaran för kollektionen är polyester från pet-flaskor. Just beställningssegmentet kan i sig vara en strategi som gör att man inte köper mer än vad man behöver, vilket kan minska onödig miljöpåverkan. Å andra sidan, tänker jag, kanske team-trycken på plaggen som specialtillverkas gör att de bara kan bäras under en kort tid eller av begränsat antal personer? Även Milremo tillverkas i Europa och man erbjuder lagning av plagg mot en kostnad.

Vilka är företagens drivkrafter för att satsa på hållbarhet?

Samtliga vittnar här om att det inte är kunderna som med sitt köpbeteende styr utbudet. Initiativen kommer snarare från företagen själva och de dialoger man har med olika användare som är med och utvecklar plaggen. Drivkraften är att företagen vill ta sitt ansvar, vilket fler och fler gör. Det finns alltså en växande diskussion inom branschen även om den är från låga nivåer. Outdoor-branschen nämns som en förebild. 

Förutom att vi som kunder kan välja de återvunna kollektionerna när vi köper nytt, vad mer kan vi göra? Företagen fick komma med varsitt tips. 

Pearl Izumis tips: plaggen slits mer om du tvättar dem ofta i maskin. Visst kan de lukta svett, men tvätta istället handtvätt direkt efter användning, det är mer skonsamt och plagget håller längre. 

Shimanos tips: ha i en skvätt ättika i sköljvattnet när du tvättar (för hand om man ska följa ovanstående råd), det hjälper till att ta bort svettlukt. 

Milremos tips: Kolla om du kan låna eller hyra begagnat när du först går med i en klubb, tills du vet om du gillar att vara med där. Så att du inte köper helt nya kläder och sen kastar efter en användning för att du inte tyckte det var kul. Precis som man lär sina barn –  testa på ett par gånger först innan man kittar upp sig helt. 

Mina kompletterande tips: klubbar kan tänka på att designa ett tidlöst kit som håller flera säsonger så att medlemmarna inte behöver köpa nytt varje år. Privat personer kan sälja av kläder du inte använder i någon av de många köp- och säljgrupper som finns på nätet. Köp där också. Tänk vilka spännande historier plaggen kan berätta för dig; själv har jag t ex kört både i Sara Pentons, Veronica Larssons och Sara Hedbergs kit! Eller ge bort till någon som nyss börjat cykla! Är det något plagg du absolut inte kan skiljas från, häng upp på väggen som en prydnad eller se till att ge bort till någon du cyklar med ofta. Plagg ska inte fylla år i byrålådan!

Är hållbarhet ett viktigt argument för just cyklister när vi handlar cykelkläder? 

Nej, det verkar inte så. Ingen av märkena har sett någon särskild reaktion eller köpbeteende kopplat till just återvunna eller miljömärkta produkter. Cykelbranschen (och cykelkonsumenterna) verkar ligga efter, trots att det ju borde vara tvärtom med tanke på hur mycket vi cyklar och hur duktiga vi därmed borde känna oss. 

På ett sätt gör detta hela arbetet lättare för företagen som ställer om, tänker jag. Då kan de bara fasa ut det fossila i godan ro, så länge kvaliteten är samma. Och återvunnet, med lång hållbarhet och inslag av mer och mer förnybara material som hampa och djurvänligt producerad ull, med livstids garanti, kan bli det nya normala.

Vad tror ni?

Återanvänder en bild från i somras, alla kläder köpta second hand och även hjälm ej kraschad och brillor också, förutom strumporna

Tack till:

Johan Carlsson, Brand Coordinator PEARL iZUMi

Jessica Bjelkmark, Brand Coordinator Shimano Clothing och Milremo

Åsa Eriksson, Marketing Coordinator Shimano/Milremo

… Och Marre för fotot från gryning på Järva

6 reaktioner på ”Grön Cyklist möter: tre till klädmärken med hållbarhetsmål!

  1. Slit och släng – eller inte?
    För mig, som tillhör den något äldre delen av befolkningen som hade stoppade vantar, strumpor och sockor, stoppsvampen användes flitigt av mor. När foten på sockan var utsliten så repades den upp, och mor stickade i en ny fot på det gamla strumpskaftet. Ett stickat plagg repades ofta upp när det var för litet, omodernt eller så, och så stickades ett nytt plagg av samma garn Att kläder lappades och lagades var en självklarhet – skjortkragar vändes när de blev för slitna. Kläder sydddes om. Och de yngre syskonen fick ärva kläder och leksaker av de äldre. Rester i matlagningen sparades och blev nya måltider, och i många fall så gick det sista till grisen eller hönsen om man hade sådana. Cyklarna höll genom flera generationer och lagades när det behövdes.
    Så för mej och många med mej i min generation är svaret självklart, vi lever i en tid av enormt resursslöseri! Det går att återvinna och återbruka väldigt mycket mer än vad som görs idag.
    Men för att det ska finnas något att ta vara på så måste det produceras nytt också, och där finns väl ett dilemma när det gäller många konstmaterial som är oljebaserade.
    En sak jag funderar över är hur man som vegan ställer sig till material som ull och liknande som har sitt ursprung i djurriket, är det acceptabelt eller inte att använda sådana. Mina bästa vantar när jag var liten var ”Josefinavantarna”, stickade av tant Julia i Lima av getull från geten Josefina. Här snackar vi ursprungsmärkning – och jo, jag har klappat Josefina många gånger!
    Gummi har sitt ursprung i växtriket, gummiträden tappas på sin sav, hur ser man som vegan på det?
    Jag lägger ingen värdering i frågorna, är bara genuint intresserad av att försöka förstå.
    Ska man ha en lätt, vridstyv och snabb cykel idag så väljer man kolfiberbaserade produkter i första hand, men det är ett material som såvitt jag begriper är svårt att återvinna. Där har ju stål och aluminium em klar fördel, för att inte tala om bambu som växer som gräs, men då har vi nog kommit en bra bit från din typ av cykling.
    Men för att återvända till grundfrågan, ska vi återvinna mer och utnyttja det vi redan har mer så är vi nog rörande överens, att det ska vi, och måste vi göra!

    Gillad av 1 person

  2. Så bra att fler försöker – och uppmärksammas!
    Vill man ha bra koll på cirkularitet så kolla in Houdini. De har tänkt hela vägen och kommit längre än de flesta. Jobbar både mot kund och med transportledet, samt med att hantera sina avfallsströmmar.

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar