Hur kan det vara så kul att slira runt i snöslask på okända stigar en helt vanlig söndag?
Svar: för att man kör från A till B och då måste man och då blir det meningsfullt.
Detta förkunnade jag för Paul medan vi brötade fram i snön i söndags någonstans på Södertörn. Vi hade tagit pendeln till Nynäs havsbad på lördagen, spenderat en rimlig summa slantar där och skulle nu cykla hem dagen efter.
Vi anlände till Nynäs havsbad i full randomundering eftersom vi cyklat den lilla sträckan från stationen. Dimman och duggregnet fick oss att se ut som ett ekipage som färdats långt. Det fick de tro, de i receptionen.
Nu var det alltså söndag och oväntat kul i skogen. Vi hade gjort en rutt direkt i Wahoo och den tog oss på asfalt men mer och mer stigar norrut. Vi inledde såklart med en extrasväng till Knappelskär där havet bjöd på vidder!
Första punkan träffade mig efter nån halvmil, ungefär vid Falkenloppets målgång. Bara att bita ihop och byta, tur att det inte var mitt i leran som komma skulle. Vägen gick vidare över charmiga jordbrukslandskap och slutligen kom den där högersvängen in i skogen. Det var då det blev slirigt och snöigt och brötigt.
Jag körde crossen med crossdäck, greppet var oväntat bra! Man fick svänga och tråckla ordentligt och vara vaksam varje tramptag. Längre och längre in i skogen sträckte sig snötäcket och plötsligt var vi mitt bland älgspår som ledde till en stor saltbit där älgarna fick sig lite extra salt. Där tog jag en pp, och sen fortsatte vi.
Vägen blev snöigare och plötsligt lerig och det var som valkar av snö och lera. Och där låg jag plötsligt på sidan i snön, vurpan var ett faktum och där låg cykeln.
Sen blev det jättelerigt. Vi sköt cyklarna uppför och sen blev stigen smal och Paul cyklade medan jag fortsatte skjuta cykeln och sen kom äntligen en landsväg.
Nästa höjdpunkt var Sorunda korvfabrik! Visste ni att de är en anrik traditionell köttkorvfabrik som även gör en hel radda smarriga växtbaserade korvar? Man kan köpa en hel låda vegokorv! Det kunde vi tyvärr inte göra såklart, vi hade varken kunnat frakta hem den på cyklarna och hade vi det så var fabriken ändå stängd för det var söndag. Men ändå. Att passera den var stort för mig.
Slutligen närmade vi oss Stockholms kommungräns och så nådde vi Skanstullsbron. Jag har alltid älskat känslan efter en runda i skogen att nå city. Nu nåden den gränsen på bron, med utsikt över Hammarby sjöstad. När vi sedan trampade fram på Götgatan bredvid söndagsflanörerna var känslan obeskrivlig. Vi var leriga, våra väskor måste ha vittnat om att vi hade varit på långvarigt äventyr. De måste ha sett det och tänkt precis så!
Sista stoppet var Medborgarplatsen. Vi skulle få oss ett par burgare från Burger King. De satsar helt växtbaserat 8 mars-8 april, heja dem!
Inte för att jag just jag äter hos dem alltför ofta, men på rando är snabbmat guld och för miljön och djuren är det välkommet.
Tja, sen flög vi hem via Hornstull och Västerbron och cykelbanan. Cyklarna fick sig en genomgående tvätt såklart.
Första minirandot för säsongen var till ända!
Vi hade med oss det vi behövde för att framstå som civilt klädda på kvällen och frukosten, samt cykelkläder och punkagrejer, jag körde Apudura och Restrap på totalt tre kollin, Paul körde Tailfin och liten Apidura ramväska på totalt två kollin.
Jag hade ett par plagg för mycket med mig, men jag hann testa mina nya vantar samt klarade mig bra ändå för att vara säsongens första ninirando!
Strava här
Grön Cyklist 