Maten på Sverigetempot

”Falafel? Vi är i Norrbotten”.

Dessa närmast legendariska ord, yttrades av en pizzabagare i Gällivare. Vi hade 245k bakom oss och 95k framför. Jag såg ingen falafel på menyn men ibland har man tur. Naivt kan tyckas, men kanske hade de en påse i ett bortglömt hörn av frysen, tänkte jag.

Det skulle bli ett av många ost- och falafellösa pizzastopp på Sverigetempot. Oliver fick fylla fett- och sältarollen fram till det episka pizzastoppet i Burseryd dag 5. Där hade de vegansk ost. Vilket inte ens var skälet till att vi valde dem. Valet var enkelt, det fanns ingen annan pizzeria i Burseryd. Men ändå. Veganost i djupaste Småland!

Nu var vi flera veganer och andra fellows som föredrog växtriket. Och jag skulle säga att det gick förvånansvärt bra att hitta mat. Det enda födosöket som var något fattigt var det i Klippan, på macken som Gud glömde. Bananerna var slut, jag kom ut med tre rosenbröd och två havredryck med chokladsmak. Rätt ok ändå!

Frukost från affären blev effektiv: chiafrön i havremjölk. En liter havremjölk köptes på kvällen, hälften halsades innan läggdags, 2 dl blandades med chiafrön och blev det något över, hamnade resterna helt enkelt i vattenflaskan. Som en matig liten förmiddagsfika fick den halsas innan den blev varm. Genidrag!

På alla ordnade frukostar utom en fanns alltid havredryck och dito yoghurt. Kanske även någon liten vegopastej. Här breddes macka och lades i ryggfickan! Alltid sylt, till dem hederliga rostmackan, och alltid någon typ av flingor och alltid alltid juice. I Simlångsdalen sista morgonen blev det just den lösningen: rostad macka med två sorters marmelad, och flingor med juice. Kaffe såklart. Visst, lite fattigt, eller om man vill, kontinentalt. Men funkar i krig!

Godiset var lugnt. Hallonskallar och mentos. Gott & Blandat. Gärna direkt från sidofickan på bibsen.

Glassen var lugn. Piggelin nästan alltid, vegansk Magnum eller gräddstrut från Choice när det fanns. Men Piggelin var helt ärligt svårslagen med sin svalka. Dessutom budget. Perfa!

Älska mackarna. Circle K bjuckade alltid på vegansk bratwurst i French hotdog-bröd med sriracha majo i botten, om den inte var slut (för god??). På OKQ8 fick man sig oftast en falafelwrap, om personalen inte underskattat efterfrågan (”vi har ju beställt FEM falafelwraps till idag, är de redan slut??”). När vi ätit upp såg vi dessutom att de innehöll ägg. Wtf.

På Max fick man sig sin pålitliga grand deluxe eller veggie chicken, check på den. Shake deluxe om man car lagd åt det hållet. Norrländska Frasses hade hottat upp sig med vegoburgare (ja, en gg fick jag komplettera med vegansk bea från Coop). Sibylla hade oumph-burgare, nomelinomnom med extra ketchup.

Och pommes kunde man ju alltid få.

Bars var sällan ett problem och var de det, fick man retirera till den hederliga gamla sesamkakan. Billig och reko!

Vad mer?

Choklad slapp man ju bry sig om. Den skulle ändå smälta.

Men nötter i alla former såklart. Tofu mellan två brödskivor. Barnmat i klämförpackning. Bananer. Anammas lilla veganpizza Billy style med ost- och skinkimitation, snabbnudlar med smak av champinjon. Och så chips dårå.

Typ så var det med maten. Lite födosöks-hacks från växtriket på Sverigetempot.

Vad jag var sugen på efteråt?

Salladsblad.

Men lik förbannat blev det ostlös pizza med pommes i Smygehuk.

Och oliver.

Som såklart smakade underbart.

Jonas, Sverigetempots fotograf, tog omslagsbilden vid stämplingen i Kiruna. Hans bilder finns samlade här. Och den som ville kunde ju för övrigt alltid käka styrlinda, som man säger om cyklister i motvind, med fördel på de södra delarna av rutten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s