Om cykelföda i skräpmatens förlovade långdistansland

(Har ju spenderat de senaste två helgerna med att utforska loopen runt Uppsala så kan ju inte med att inte recensera den först.

Den går alltså mellan Upplands Väsby station till Uppsala via slingrande avvägar och gudsförgätna hyggesområden. Sedan smiter den runt på Uppsalaslätten och överraskar med en oas i Sunnersta innan den plöjer längs Fyrisån. Vid Uppsala Station viker den västerut och tuggar längs förtrollande haglandskap och dammiga grusvägar för att möta pendeltåget i Bålsta. Här viker den av och håller sig längs strandlinjen och ger belöningar på gång- och cykelbron i Ekolssund, där man plötsligt befinner sig mellan tågbron och bilbron! Vilken tur att man hittade rätt väg genom den lilla grinden, och att hettan var så intensiv att bibsen torkar fort efter doppet.

Har man ”tur” är det ingen aktivitet på skjutfältet man passerar på den västra rundan. Då kan man köra över skjutfältet och träna pannben i det lösa fina gruset. Det är ett sådant grus som hästar gillar, lös och sugande. Lite som när frosten precis släpper.

Rutt här, tack till ruttmakarna är ni bäst eller??)

Nu till insikterna om ätande.

Äta måste man. Oavsett om det är varmt, kallt, tidigt eller sent. On och off bike. De senaste helgernas långdistanser har gett mig följande insikter:

Äta liten frukost och fylla på under dagen. Inget helvete är som betongmage till följd av för fyllig hotellfrukost. Istället overnight oats och en kopp nattsvart tidigt, och så mackorna i ryggfickan.

Mentos, lakritspengar och gelébjörnar. Detta med godis är nytt för mig, men ett måste på långdistans. Både för distraktion vid trötthet men också för socker och fräschör – här fyller den tuggiga minten och salta lakritsen ett tomrum. Och vanliga gummibjörnar eller Gott & blandat.

Inte choklad. Choklad smälter. Punkt.

Chips ftw. Chips har alltid varit legio efter långpasset men under? Jag vet nu att svaret på den frågan är ett klart ja. Efter många timmar i värmen med torra söta flapjacks som enda alternativ, är chipsen välkomna. Blanda salt och sött!

Gel. Gentlemän och andra smarta medcyklister vet att gel är bästa vapnet mot gnäll. Så ja, en gel per dag ska med till tempot.

Oliver. Oliver!! Efter förra helgens dubbelgrus i trettio graders värme runt Uppsala loopen var jag bara sugen på oliver efteråt.

Och så det jag vet sedan tidigare – pommes, vegokorv med bröd, wraps och glass.

Allt detta finns sällan på gulliga små kaféer, hur rustika och puttinuttiga de än ser ut. Nixom, här vädrar snarare mackarna morgonluft. Dessutom är de oftast så icke bildskönt placerade att stoppen inte blir onödigt långa.

Jag älskar såklart gulliga kaféer, tro inget annat!

Godis, glass, chips, korv med bröd och oliver alltså. Det låter väl härligt. Ja, jag tycker faktiskt det. Heja mackarna!!

Over and out.

Och såna här små oaser som bara uppenbarar sig, här sitter vi och får oss en öl och nachotallrik med grillad majs nån mil söder om Uppsala, Sunnersta för att vara exakt, och tack Ann-Sofie för fotot från super-pittoreska gårdsbutik och kafé Landberga gård på loopens västra del

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s