Bikes can be c*nts och annat man ibland vill säga till sin cykel

Igår frågade en granne om jag ville ta ert kvällsbad vid Hornsberg strand. Jag var tvungen att tacka nej, trots det nyligen upphävda badförbudet och längtan efter svalka.

Anledning?

Jag skulle skulle byta bromsbelägg på crossen.

(Till er som vet hur ofta jag byter bromsbelägg: nej, de var inte nednötta, det var metallbiten som håller isär beläggen som gått av!)

Det är jättelätt, hade jag hört, men lyckades ändå lossa skruven som reglerar bromsvajerns hydrauliska funktion. Rikspucko på den.

Videoringde min personliga mek-akut och grät lite ilsketårar. Skämdes över att ha misslyckats med något som alla sagt var lätt. Dessutom fanns det inget jag kunde göra mer. Beläget satt rätt, men skulle behöva en hydraulisk påfyllning för att få ur luften ur systemet så att bromsen tog igen.

Skitcykel, ville jag säga samtidigt som jag visste att skiten ju inte satt i cykelns luftfyllda bromshydraulik utan i min egen hjärna.

Det är av misstag man lär sig, sa mek-akuten med visdomen och lugnet från andra världar. Vi diskuterade den ständiga risken att bli sittande i timtal med olika cykelproblem. Som ju måste lösas. En cykel ska inte stå ofixad. Antingen på verkstad i väntan på service, eller hemma fit for fight.

Sedan garvade vi, och jag bokade in crossen på ännu ett verkstadsbesök.

Sådant man vill göra när mekeriet går åt helvete

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s