Söndag 28 mars.

Undrar ni också vad jag och Robert gjorde i söndags?

Det gör iallafall jag. Kanske också Robert. Frågan var iallafall djupt närvarande när vi tråcklat oss ut till Täby centrum, efter att ha köttat omkring i Stocksund i jakt på rondellen mot Djursholm – i vår strävan att följa en ocyklad runda.

Rundan såg så fin ut på nätet. Och bar så magiskt klingande namn. Skålhamra-Kårsta-Markim, 105 km Roslagen ftw!!

Det kunde inte bli fel.

🐥

Vi tog höger i rondellen mot Djursholm. Jag vinkade till kurvan där jag förnedrat mig på ett slotts-GP 2019. Robert studerade den. Sedan kom vi in i centrum, stadsjeeparnas epicentrum, SUV-slummen. Som förvuxna jättebäbisar smög de runt, utsläppsmonstren som utgör en allt större del av nybilsförsäljningen.

Så stort var centrum inte ändå. Vi var snart ute.

Men så snart vi skakat av oss slummen, kom vi till en ny. Täby centrum tog emot med betong, parkeringshus och byggarbetsplatser. På höger sida vid galoppfältet syntes tursamt nog Täby parks cx-bana.

Vi tog sedan fel cykelbana när Garmin visade höger. Robert plöjde föredömligt genom fjolårsgräs in i en ny rondell. Vi klickade ur och väntade tålmodigt på hur SUV efter SUV brummade söderut i rondellen.

Äntligen. Nu skulle väl rutten äntligen ge oss lite flowig förortsväg, tänkte jag.

Inte då. Rutten ledde oss upp på en bullrig nybyggd väg och sedan in på en mindre, men väl där, pekade den rakt över ett staket! Och på andra sidan, flowig cx-stig!

Vad i hela h-ete..?

Men jag kände faktiskt igen stället. Nån godsherre i norrort som försökt skärma av vägen för cyklister. Vi bar över cyklarna och knixade oss igenom, förbi privata tennisbanor och publika tennishallar.

Nu var det väl ändå dags för lite rull.

Och det var det. För nu öppnade sig norrort. Smala landsvägar smekte våra hjul och vårvinden rufsade i pannfjunet. Jag kramade styrlindan i bocken och Robert lyckades spela in en liten filmsnutt där jag såg snabb ut. Nu var det ljuvligt!

Men snart svängde rutten in på en grusväg. Robert tog täten, han körde ändå cross, och jag rullade försiktigt efter honom på det allt grövre rullgruset. Lera var snart ett faktum och jag tog en meter i taget.

Hade ruttmakaren varit packad när hon drog rutten?

Den och många andra frågetecken rätades aldrig ur.

Vi fick oss stundom lite asfalt innan våra näsor fick vittring. En mysig ute-bar! Jag drack en orimligt dyr men ljuvlig äppeljuice. När vi började huttra drog vi hemåt. Vi nådde Danderyd via cykelbanor och var klara för dagen när jag vinkade av Robert nånstans före Odenplan.

Sedan tog vi varsitt bad på varsitt håll i våra respektive badkar.

Och så var dagen i norrort till ända.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s