Små saker som får en att känna sig som hemma i Eskilstuna, och varsomhelst, egentligen.

Att träffa Karins mamma på väg till affären och prata om semlor under dånet av vägarbete.

Att möta Olov under kvällslöpningen i Vilsta, precis mellan gräsfältet och raststugan på väg till halvmilaspåret.

Att ropa ”Hej Johannes!!” vid kvällsrundan med Karin och hunden för några minuters update från sin gamla cykeltränare.

Att känna igen ett fejs och en gångstil vid skymningsrundan med löparskorna vid Sveaplan och ba ”men hej Astrid!!”

Att promenera med Helena till lilla Naturskolebyggnaden i Skjulsta där jag riggade 2020:s fetaste 40-årsfest – min egen, och prata om just viktiga fester när man sitter i lunchsolen.

Att boka behandling för armbågen på massagestudion man brukade jobba på och snacka både elbilar och skogscykling och armbågsmuskler med John medan stötvågsmaskinens ta-ta-ta-ta-ta jobbar sig in i min krampande vänsterarm.

Att boka hela 75 minuter hos favvo-massören i Munktell och prata rehab, somna, snicksnacka och bli omhändertagen medan man uppdaterar sig om läget, sådär på en lagom nivå.

Och att innan dess, ha stått nedanför Lucas´ balkong och avhandlat det allra mest väsentliga, innan ett paket med två tempo-pinnar lösgör sig från Lucas’ händer och landar i mina. Tack för ett bra köp, blir bra för kommande randon, krya på sig nu min vän så att jag slipper kröka nacken nästa gång vi ses.

Typ sådana saker, som får en att känna sig hemma, och alltid som välkommen åter.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s