Dagens hafsbad, completed.

2021 fortlöper med fortsatt glädje åt kallbad.

Jag kan inte få nog av glada nyllen vars kroppar nyss har badat kallt. Just nu fyller de mitt chattflöde med den där rena glädjen som uppnås när något så enkelt och så svårt uppnås samtidigt:

Det att stå vid ett vatten och veta exakt hur kallt det är, för att sedan, plagg för plagg, kliva ur sin varma bekvämlighetszon och hänge sig åt kylan.

Det glada nyllet kommer som ett brev på posten.

Vissa gör det tjusigt med mössa och vantar i en uppskuren vak med stege. Denna fulländning av stilistiska moment får jag sällan ihop, delvis för att jag oftast doppar huvudet. Men de som badar med både mössa och vantar verkar gilla det. Jag tror att det de gillar är just kontrasten till hur de vanligtvis badar på sommaren. Och kontrasten till hur de vanligtvis klär sig på vintern. Kontrasterna och den konstnärliga friheten är kallbadarens självklara uttryck: att toppa den bara huden med utvalda plagg som i normala fall bärs med varma kläder.

Andra kutar i från en sandstrand, iförda oklara mängder kläder, ihop med någon.

Jag älskar varje nybadat nylle.

Ett tredje nylle, jag själv, genomför idag nån sorts blandning av de två, ute vid Gålö havsbad. Mössa ty vill vara fin, vantar ty vill undvika frysa, sandstrand ty mer praktiskt än klippor, inget sällskap ty vännen vrickat fossingen.

Ovanan att bada med vantar tar fokus från den viktiga förberedelsen att ha ett smart ställe att stå på efter doppet. Efter att jag vandrat ut i sanden till ungefär knäna, och lagt mig ner med vantarna i vädret (varför? Jag har ju extra med mig just för att kunna simma med dem?) doppar jag nyllet (varför inte bara slänga av mössan och doppa hela huvudet som jag brukar?) går jag upp på stranden. Jag ställer mig på min jacka medan vattnet droppar in i jackan och handduken ligger i sanden och väntar på ja, vad?

Jag tar av mig vantarna och börjar frysa nåt så in i helvete om händer och fötter medan jag klär på mig underkläder och jeans. Till slut är alla kläder på men allt fokus ligger på mina händer och något rus känner jag alls inte.

Allt fokus som kroppen hade kunnat lägga på att känna blodet rusa, har nu istället gått till koncentrationen på att hantera mössa och vantar. Vinsten av att bära mössa har inte vägt upp avsaknaden av hur innerligt det alltid känns att ha doppat hela huvudet i det kalla. Fingrarna som inte ens fick bada för att de var i ett par vantar, fryser mer än lovligt.

Ett lite felriktat kallbad helt enkelt, som följaktligen sköljdes ner med stärkande rusdryck och som ju självklart ändå såg bra ut på bild.

20210117_1539136591577092151249661.jpg20210117_2055562569871102180392310.jpg20210117_2056534074389952471047138.jpg20210117_135201627777333485695299.jpg20210117_2057276765001031954289151.jpg20210117_2055253636303796956343759.jpg

2 reaktioner på ”Dagens hafsbad, completed.

  1. Jag har en hangup på att doppa huvudet när jag badar. Tycker inte riktigt att det räknas som ett dopp om jag inte doppar huvudet. Min vinterbadarkompis menar att man inte ska doppa huvudet på vintern, fast då tänker jag att då gälls det ju liksom inte … känns lika fel som att inte duscha huvudet när man duschar resten av kroppen.

    Gilla

    • Håller helt med! Jag tycker definitivt man ska göra det så länge man har varm mössa inom räckhåll. Jag gör nästan alltid det förutom när jag vill bada fint i mössa. Underbart att få kommentar av en fellow vinterbadare!!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s