Recept för dåligt humör

Men yo för guds skull vintern.

Att försöka kräma ut sin välbehövliga f*ck you-runda i den här slasken är som att se sin egen skit flyta upp ur toaletten.

Det var ju vackert och krispigt i morse. Rentav minusgrader, rosa soluppgång och snötuss på varje gren. Jag tassade runt på morgonpromenaden och hörde det knarra.

Med dagern kom slasken.

Och jag kröp ner i sängen, lindad i min omotiverat omotiverade måndagsångestfyllda måndag, för att spendera resten av dagen med att se ikapp missade webinarier, felstavade.

Sedan förberedde jag ett uppdrag, och sedan ville jag ut och tugga mil, för att bota apatin.

Men det halvdecimeter tjocka lagret av slask skrattade mig i ansiktet. Jag sjönk ner och gled iväg för varje fotsteg. Varje steg i detta lager av blöt snö var en så träffsäker spegling av mitt inre att jag blev rädd för mig själv.

Fel. Inte rädd. Irriterad och frustrerad, hopsnörpt.

Till och med ljudboken stängde av sig. Det fick bli en podd som vanligtvis får mig att skratta. Jag försökte, men de skräniga hånflinen från slasklagret på marken var för öronbedövande.

Vid det mysiga lilla skogspartiet en mil in i rundan försökte jag stanna och vara arg, verbalt arg. Men svordomarna dränktes av meningslösheten i mitt tilltag.

Jag halkade, snavade, snubblade hem.

Det kunde iallafall inte bli värre.

Eller kunde det det?

20210107_195401.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s