Pendlingens faser och pretto-slutet

Men torsdag kväll yo!

Sorry smått hög. Fått cykla min lilla trotjänare till stadscross både in och ut ur stan idag. Vi knixade omkring lite i Vårby gård innan vi hittade farleden mot Liljeholmen. Ville komma på Liljeholmsbron vidare in i Hornstull till Västerbron och verkligen känna hur jag cyklade in i Stockholm.

Målet var ett kontorshus där jag och Katja skulle co-jobba på säkert avstånd från oss själva och alla andra.

Men desto närmare i själen såklart.

🌹🌹🌹

Alltså cykelpendlingen. Att få trampa iväg på gnälliga morgonben när det är mörkt och tidigt med bejakande radioröster i öronen och sakta känna kroppen vakna. Låta cykelbaneskyltar guida rätt/fel medan Garmin är i väderstrecksmode och sedan komma in i stan.

Seriöst. Hur belönande är inte just in- och utfarten?

Ut från stan: peppen att turen drar igång, man lämnar rödlysen och trängsel bakom sig, snart nog skog och grus och landsväg yeah!

In i stan: nu är vi hemma, bra jobbat benen/lungorna, snart i duschen/baren/sängen, vi gjorde det yo!

Eller för pendlaren: nu får jag cykla hem och tänk vad mycket nytta/onytta jag åstadkom på jobbet idag.

Lite som skymning, eller gryning. Gränslandet mellan faser.

De olika ut ur stan-faserna. Pålycring, cykeln packas och preppas för lampor, första rödlyset och första bron och andra bron och sista rödlyset och sedan färjan mellan Ekerö och Slagsta. Upptempo i lurarna. Tjoho!

Att rulla ombord på ett annat fordon har alltid givit mig rysningar av välbehag.

Särskilt som att cyklar åker gratis medan bilister betalar. He he.

(mest maxat är såklart att rulla på cykeln på tåget i Köpenhamn som i sin tur rullar på färjan mellan Rödby och Puttgarden)

Sedan kommer man iallafall hem, och kan i bästa fall konstatera att de dubbla ekerbrotten bak är lika akuta som när man drog iväg i morse. I värsta fall har de blivit ännu mer akuta, och i allra värsta fall har de snart dragit med sig ett tredje ekerbrott i fallet.

Lilla crossen med för alltid ohotat störst underhållskonto i hela mellansverige.

Jag älskar det du ger mig genom att förlänga min kropp med din.

❤️

Fotocred omslagsbild Katja

Cred också för hennes bjussiga förevisning av den estetiskt tilltalande och ergonomiskt riktiga sitt-puffen på det ödsliga kontorets tolfte våning

Och det mystiska foto med sig själv speglad i den för evigt storslagna storstadsutsikten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s