En minut av mitt liv.

Jag räknar sekunder i det iskalla vattnet.

Istället-för-morgondopp-duschen har blivit en livsnerv i min distans-fuckade försök till jobba hemma-tillvaro. De sista tio minutrarna av min morgonpromenad är uppför, och här blir jag, i min vinterjacka, alltid lite varm och på ett sätt som pressar fram en liten svettdroppe när jag stiger in genom dörren och på reflex låser den.

På detta följer alltid några minuter av tvivel. Ska jag verkligen, idag också? Finns det ingen disk som måste diskas eller något annat viktigt som kan manövrera bort det där obekväma ögonblicket när varm hud möter iskallt vatten i duschen?

Nej.

Jag måste, idag också.

Så jag står där, och räknar sekunder medan jag andas ut. Långa andetag, räknar till åtta varje utandning, räknar sekunder som är så långa så att en räknad sekund i verkligheten motsvarar minst två. Jag har inte tagit tid, imorgon kanske jag gör det, men jag räknar till trettio långa sekunder med temperaturvredet på kallaste. Ingen hudyta slipper undan de iskalla strålarna, och efter trettio utandade räknade vattensekunder hänger jag tillbaka duschhandtaget på sin klyka.

Kroppen vibrerar, och denna förmodade minut, så kort och evighetslång samtidigt, är en investering som ger avkastning hela dagen.

Sådan är den av naturen, min iskalla morgonminut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s