Ineffektiviteten och jag

”Vad gör du med all tid?”

Den frågan fick jag från min svåger häromveckan. Vi stod i köket hos honom och min syster och stretchade efter ett svettigt stigpass norr om Stockholm där de bor. Som trebarnsföräldrar har de minimalt med ”tid över”, vilket såklart är helt rimligt. När jag besöker min syster brukar svågern och jag alltid försöka klämma in en löprunda och jag får alltid en otrolig träningsvärk efteråt. Den beror på att svågern alltid maxar och pressar, helt rimligt när man har så många andra att ta hänsyn till som trebarnsföräldrar har, och då följaktligen vill ta vara på tiden.

Eller kanske bara oavsett, få sig ett bra träningspass.

Jag började fundera på frågan han ställde till mig där i köket. Rent teoretiskt har jag mängder av fri tid som jag skulle kunna lägga på saker. Vad gör jag egentligen, med all den tid jag har när jag inte bara bor själv utan dessutom heller inte har tre barn att vara förälder till?

Inte ens en hemlös katt har jag att ta hand om.

Dammråttorna varken jamar eller piper, de är aldrig hungriga och behöver aldrig borsta tänderna eller nattas.

Och de har aldrig tappat ena vanten.

Jag började rannsaka mig själv, och fann följande:

På jobbet låter jag viktiga mejl ta 75 minuter att formulera istället för den kvart jag föresatt mig. Japp, jag tajmade faktiskt detta förra veckan och min co-worker fick vänta på sin lunch. Beror delvis på min minutiösa noggrannhet i det skrivna, för det är faktiskt en konstform hmpf, eller viktighetsfaktorn på mottagaren, men utan deadline lägger jag helt klart kanske lite väl många minuter på att formulera mejl (till er som månne läser både detta och dem, hoppas det iaf märks).

På morgonen snoozar jag minst två gånger. Har jag ingen tid att passa kan jag ligga kvar i sängen nån timme medan klockan tickar sådär morgonmysigt och solen stiger.

På kvällen ligger jag för länge i soffan och glor på nåt meningslöst. Anledningen är att jag inte orkar gå och lägga mig. Jag är helt enkelt för trött.

Innan löprundan kan jag sitta i hallen, fullt påklädd och löp-redo, och snurra håret runt fingret i tjugo minuter. Alternativt spela nån favvolåt en extra gång för att jag fått för mig att energin ökar då.

Innan cyklingen kan jag lägga en kvart på att välja kläder och dansa framför spegeln för att komma i rätt stämning. Sedan får jag jättebråttom att hinna till samlingen trots att jag började klä på mig i tid. (Fy på mig, att komma för sent är inte bra cykelkutym, skäms så varje gg det händer 🙈).

Om det regnar och jag uppenbart har tid att byta däck på cykeln, kan jag sitta och titta på cykeln eller gå runt i lägenheten en dryg timme innan jag sätter igång. Själva arbetet tar väl nån halvtimme. Hände i lördags.

Jag är ineffektiv, helt enkelt.

Frågor på det?

Precis innan doppet inträder tid som kan verka ineffektiv men i själva verket är viktig före-tid. Jag går några varv på bryggan, tittar åt alla håll minst tre gånger och sedan börjar jag sjunga uptempolåtar innan jag till slut hoppar i. Då har jag säkert spenderat fem minuter på bryggan och kanske tio sekunder i vattnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s