Öland!

Så himla typiskt Ölandsfärjan att hissa dödskalleflaggen.

Det flyger genom min och brorsans skallar när han vinkar av mig vid båten. Jag har vilat milen av mig hos dem i några dagar och nu ska jag hem med båt och tåg. Fem i hel rullar jag på, personalen sitter och softar och ingen kollar biljetten.

Det är så de jobbar.

Jag reser mot mitt livs förmodligen största cykelutmaning. Södertälje 1000k, start imorgon den 13 augusti kl. 21.00. Till Landvetter och åter på 75h. Hur i helvete ska det gå?Den största frågan är hur i hela helvete vi ska fixa reptiderna. 12 stämplingar i tid och otid. Den oundvikliga planen som fyller oss båda med bävan, är att första ”dagen” cykla 472 km ända till Landvetter. Dygna. Där stämplar vi och tar in på hotell. Andra natten cyklar vi 300 km och sover i Kisa. Därifrån är det 230 km till Södertälje.

Planen är galen, km-siffrorna är oundvikliga om vi vill gå i mål.

Kommer vi att gå i mål?

Strategin är att knapra en stämpling i taget, hålla ett jämnt, lågt tempo och hinna till boendena i tid. Samt att väl där, och överlag, lägga minimalt med tid på annat än att sova, äta och cykla. Cykla smart.

Sadel, pedaler och styrlinda kommer bli de ställen där kroppen temporärt förlängs med cykeln. När vi sover om nätterna, kommer vi känna oss halva.

🐎

Två rundor har jag trampat på Öland. Det är Amirans första på ön, så det är stort. Först mötte jag upp Jocke norr om Färjestaden. Vad ovant det kändes att prata medan man cyklar!, minns jag att jag tänkte. Efter 45 km fintramp och efterlängtat cykelsnack, bjöd Jocke på fika i deras sommarstuga i Djupvik. Jag var tvungen att avvika efter en knapp timme, för ju trevligare det blev, ju mer skulle jag aldrig vilja ge mig av!

Jocke hade fixat en magisk rutt som jag körde. Jag fick plöja ombyggd banvall och kisa mot kvällssolen vid kusten. Delar av rutten spann jag loss på i förrgår, då det var lite mulet och perfekt väder att hålla igång benen med lite rull. Och blåbärspaus.

🐬

Jag känner mig förberedd för rando. Det kommer bli dippar, vi kommer att få kräma ut varenda uns av uppmuntran till varandra och hålla rätt tempo och framför allt klara av de groteska mängderna timmar i sadeln. Och kanske viktigast: om vi börjar känna av en bestående skada, så kommer vi att kliva av.

Vad händer om vi går i mål på utsatt tid?

Då firar vi såklart.

Vad händer om vi går i mål men missar några reptider?

Då har vi förmodligen kört snällare och firar ändå.

Vad händer om vi bryter?

Då har vi iallafall startat.

🤟

4 reaktioner på ”Öland!

  1. Känns som ni har en bra avvägd plan.
    Ni kommer klara det!
    Det viktigaste är att hålla humöret uppe, Även om ni kommer ha perioder där du undrar varför sitter jag inte och njuter av havet istället för denna galenskap.
    Ni kommer känna av trötthet och värkande muskler men man får intala sig att det är bra värk man gör ju något man älskar.
    Passa på att njuta av böljande fält, utsikten över vättern, Vilda djur i skymning och gryning, En kort grusväg, Färjan över bråviken.
    Längta till Gnesta hur ofta får man göra det, när man kommer dit är man så nära målet, Bara någon timme till.
    Sen sista krönet vid Tvetaberg………… Södertälje man är framme

    Gilla

    • Tack Markus! Bra påminnelse om att tänka mycket på att detta är vad man älskar att göra och att passa på att njuta av dygnets olika timmar med dess specifika upplevelser. Ha ha längtar inte alla alltid till Gnesta!:) och havet finns kvar! 🔥

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s