Tack havet!!

Tack havet.

Det var meningen som tumlade runt i hjärnan idag vid 15-rycket. Jag hade precis pratat med en badvakt på stranden i Ängelholm och direkt därefter plumsat ner i havet. Min bekant höll handduken och havet var svalt, skummande och rytande. Strömmarna var starka, vågorna gick höga som badvakten sa och jag skulle beakta strömmarna.

Som jag beaktade dem. Jag gick nedför stegen och höll mig i räcket, testade hur det kändes att stå pall för vågorna. Ett steg i taget, glädjevrålet från strupen och där låg jag, mitt i det skummande västkustsalta havet och kände livet i mig. Som man säger.

Jag jobbade samtidigt upp ett enorm cykelsug. Ty jag beslöt att de starka nordvästanvindarna fick vinna över mig och att idag fick bli en vilodag. Och vem hade väl underhållit badvakten med sitt småprat och njutit av vågorna om inte jag varit där?

Så fick det bli. Så – edit! – imorgon cyklar jag istället norrut mot Halmstad och Varberg, följer Kattegattleden och stretar om än i sidvind, så iallafall i solsken.

Det får man göra. Tid finns, tid är det enda vi har och imorgon börjar en vecka som jag faktiskt inte alls vet hur den ska sluta. Jag ser fram emot rått väder, jag vill sitta på en klippa med regnjacka och vinden vinande mot huden. Så ska jag doppa mig. Det är ungefär så långt fram jag behöver planera just nu, och det får räcka.

Återigen får det räcka, just nu, förutom att jag cyklade och skaffade mig en power bank, och påminde mig själv om hur ljuvligt Amiran rullar, amen och over and out.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s