Kattegattleden och min ö-dröm

Morrn!

Sitter på gryningståget, gryningstrött med prio-kaffe. Jag är på väg till Skåne med Amiran. Vi ska cykla Kattegattleden!

Denna finfina lilla led går mellan Helsingborg och Göteborg, med rara stopp längs vägen. Ibland är det grus, men oftast asfalt. Leden har ett supertrevligt havsnära läge, hur förföriskt! Totala längden är 390 km och jag tar 328 av dem, med start i Ängelholm. Där börjar resan imorgon, efter lite kärt besök hos en bekant idag.

Det finns några syften med denna resa. Ett är att plöja mil, många per dag, gärna runt 20. Detta då jag och Robert ska köra en 1000k om ett par veckor och jag vill trampa in formen.

Ett annat syfte är att få semesterfeeling. Detta uppnås oftast genom att göra samma sak under en tid som är tillräckligt lång för att uppenbart vara längre än en helg. Samt att spendera morgnarna med påtår efter påtår och skriva blogg. Och med öronen fyllda av ljudbok och sommarprat.

Ytterligare ett syfte är ett som ger mig rysningar. Och det är att uppfylla en liten minidröm. De finns, de med, de små minidrömmarna! Den här våren har ju flutit ihop i en gegga av jobb, för långa morgondopp, en otyglad förtvivlan och ljuva miniutflykter. Så nu är det dags: jag ska besöka Göteborgs skärgård och kanske kanske även någon av kosteröarna!

*dreglar*

Denna dröm föddes då jag körde västkusten ner från NM i Norge 2018 och passerade Strömstad. Jag anlände fem i tolv på natten efter att ha cyklat över Svinesundsbron i mörker och medvind. Jag tog sedan in på resans dyraste hak som det anstår en nordisk silvermedaljör.

Och så cyklade jag över Tjörnbron. Den sommaren fattade jag grejen med västkusten. Grejen var överljuvliga vägar längs havet, bombastiska dopp i saltvattnet och allting kantat av de där rödaktiga klipporna. Och den grejen tänker jag nu ska få jobba för mig och drömmen kommer att uppfyllas när jag rullar iland på någon av öarna, kanske Brännö eller Öckerö, landar på ett boende och tar det första doppet.

***

En vän jag inte träffar så ofta sa häromveckan i ett mess: hoppas du har lycka och balans i ditt liv. Efter att jag skrivit ner mitt svar, hängde meningen kvar.

Lycka och balans finns ju sida vid sida med motsatserna. Så kommer det för alltid att vara. När spökena sitter på axeln och petar en i ögat eller flaxar runt skallen som irriterande bromsar, får man antingen slå ihjäl dem eller dra därifrån så fort att de inte hänger med.

Idag är min balans och lycka att få sitta på tåget till Ängelholm med Amiran, vår plan och min dröm. Himlen är blå men hade den varit grå, hade jag bara dragit på mig regnjackan.

Och det får räcka, just nu.

Älska trycka Västerbron till tåget och Karin plåtade mig framför Tärnasjön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s