Syra och segment

Hejsan!

Vill idag förmedla ett tips och en tanke som bygger på mina egna erfarenheter.

De består av min totala minnesbank, lagrad i ben och psyke.

Det handlar om syrans kraft.

Såhär var det nämligen i helgen: jag var i Eskilstuna för att försvara några segment, hänga med folk jag gillar och låta däcken smeka mina gamla hemmavägar. Allt detta uppnådde jag, och en sak var avgörande för att det skulle uppnås och det var syran!

Syran är nämligen det bästa botemedlet mot ben-apati. Benen vet detta, psyket vet detta. Och medcyklisterna vet detta, så när jag och Lucas värmde upp inför klubbtempoträningen på kvällen, gav han mig ett enda recept och det var att just ta i och trycka första sandabacken tills jag inte kunde prata och helvete det funkade såklart!

Såhär brukar det gå till för mig:

jag börjar cykla och benen är sega som sirap. Helvete jag har cyklat för många dagar i rad. Lucas försvinner i fjärran, huvet hänger ner, försommargrönskan försvinner in i det askmoln som min egen apati skapar åt mig. Jag trampar och rullar, frihjular och växlar.

Så kommer backen. Sanda. Lucas säger ta nu i så att du inte kan prata med mig när vi är på krönet där segmentet slutar eller under vägen dit. Jag börjar öka trycket och rikta kraften i pedalerna och trycka trycka trycka mig upp, tiden är inte viktig inte heller att ta segmentet är viktigt, ingenting är viktigt förutom att jag i slutet av segmentet andas som om lungorna aldrig sett luft förr. Men där står Lucas och ser nöjd ut för han fattar precis vad han och jag har åstadkommit och det är att ha trampat ur syran och fått ett par fräscha ben att komma ut på andra sidan.

Vi fortsätter så mot det egentliga målet med denna för-runda till klubbtempot: ett segment som heter Upp till toppen av Åsbyvägen och som nyligen stals från mig av en Marie Björklund. Segmentstölder händer ju när man drar från stan, men har man chansen att ta tillbaka sitt QOM så ska man ta den. Så vi tog den, och vid slutet av den 1,16 km långa syrafesten kunde vi båda konstatera att vi trampat åt oss varsin skön placering i listan. Och sen hade jag spännande mini-sendrag på ovanliga ställen i benen och syftet var uppnått. Det var dags att möta upp Smestan för klubbtempo, som kördes med ännu mera syra och den där påföljande viljan att ligga kvar i sin lagtempo-klunga trots den ständiga gränsen man när som helst skulle kunna kliva över.

Efteråt var det uppsluppet i hela kroppen. Som det är när man vill ta ut sig och gör det ihop med andra som vill det lika mycket.

Sammanfattningsvis kan man säga: vid apati, oavsett kroppsdel eller vindling i hjärnan, se till att ge dig själv en total jäkla genomkörare av något slag. Ska du duscha kallt för att få upp värmen, duscha iskallt, ska du skyltspurta, ta i så du vrålar vid varje skylt, ska du skriva en debattartikel eller säga det där du alltid velat säga:

ta i.

Det är så mycket skönare efteråt.

Foto Lucas och tack Sméstan för lagtempot ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s