Fastans ups and downs

Söndag!

Nästan två dygn som färdigfastad och det är dags att reflektera över hur det gick att genomföra detta på egen hand.

Låt mig först påpeka att denna Hawaiianska metod är klassad som en av de mer extrema fastemetoderna. De första gångerna rekommenderas man att göra kuren på en kursgård, där en lärare guidar och serverar drycker och inte minst, väcker en på morgonen. Därtill har man ofta ett par stycken medfastande som man kan dela resan med.

Kl. 0600 ska du trycka två liter ljummet vatten med samma salthalt som Östersjön. Sedan ska du på givna klockslag var tredje timme dricka fastedryck, och gärna serveras vetegrässaft då och då. Detta ska du göra varje dag i en vecka.

Att lyckas handlar givetvis om motivation.

Hur motiverad var jag?

Mycket.

Hur långt räckte det?

Så långt som resten av tillvaron fungerade. Dvs, när jag hade en bra jobbdag, hade jag inga cravings eller sug efter något annat än fastedryck. Signalen blev också tydlig. Så snart jag tittade in i skafferiet för att hitta en morot eller grapefrukt att tugga på, rakt emot tanken att tuggsystemet ska vila, visste jag att det inte var fastan som var problemet. Problemet yttrade sig genom att jag fick cravings och försökte hitta lösningen på problemet inne i skafferiet.

Men där fanns ju inte lösningen. Lösningen på ett specifikt jobbproblem eller annat huvudbry kunde bara lösas genom att lösa just arbetsuppgiften eller gå till botten med huvudbryet. Så det var ju väldigt tydligt hur fort sådant märktes.

Vilken tid på dygnet gick bäst?

Morgonen. Jag fick supermysiga morgonrutiner. Upp tidigt, titta ut på ett vaknande Kristineberg medan jag drack mitt saltvatten, krypa tillbaka ner i den varma sängen med tyllinlindad kropp, slumra eller kolla serier till åtta, sen yoga. Och sen första fastedrycken och arbetsdagen som drar igång. Och sen alltid yoga precis innan nattning också.

Hur motiverade jag mig under tiden?

Med grönsaker, som blev till juice i min råsaftcentrifug. Bara genom att köpa massor av dyra fina grönsaker och juica dem, kunde jag mota bort mina cravings. Fasta är inte försakelse, fasta är frosseri.

Men andra gånger, när jag hade flow i vardagen på andra sätt, räckte ett glas färdigblandad äppeljuice.

Veckan har varit ovanligt lång, det medger jag. Och det blir ohyggligt skönt att imorgon gå tillbaka till gymmet med nyköpt gymkort och börja vänja kroppen vid explosivitet igen.

Har jag varit sur och tvär under veckan?

Nej. Möjligen i måndags då jag låg i fosterställning så gott som hela dagen. Vet inte varför, mina måndagar blir värre med åldern. Och så på tisdagen hade jag en jobblunch, där jag märkte av tröttheten det innebär att gå upp en timme tidigare än vanligt. Men det kanske var mest mig själv i relation till mitt hyperskärpta lunchsällskap. Jag var den gråa, hon den lysande stjärnan.

Men samtidigt tryckte jag ett grusrally utan problem dagen efter.

Den kväll jag trodde skulle bli svårast, fredagen, blev i själva verket lättast. De två frallorna som väntade syrliga i sin påse, var jag mycket osäker på hur jag skulle kunna motstå. Men jag tänkte inte på dem av den anledningen att jag hade jobb-flow.

Så mitt råd är nog detta.

Håll dig till att fasta aldrig är en försakelse. Den är istället ett annat sätt att ta sig an tillvaron, ett utforskande. Och det kan vara ett frosseri om det är det du behöver, och i det här fallet ett frosseri av färskpressad juice. Kanske med ett avbrott av en lunchwrap och nån kaffe. Kanske en knäckemacka till bara för att kaffe ensamt just då smakar beskt och oskönt.

***

Hawaiianska kuren corona style.

En vecka pallar du.

Sa jag till mig själv och pallade.

🥕🥕🥕

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s