Hur gick det i Saltisgruset igår?

Ja, det är en berättigad fråga i dessa trångt-i-spåren-tider.

Det gick bra!

Det var inte alls så mycket folk, faktiskt. Vår samlade analys var att folk trodde inte det skulle bli så fint väder som det faktiskt blev, och därför inte hann ut så långt ut som vi körde.

Och vilken sol! Våren är ju nyckfull nu, på morgonen var det hagel men så fort som molnskyarna började skingras kom beslutet från Marre att köra. Och då var vi fem glada nyllen som samlades i City för en grusrepa: Ann-Sofie med sin nyförlösta grusglädje, Anne med backben värda att dö för, Amira med sina utbrytningar på MTB och Marre med sin inneboende råstyrka som ger sig till känna oavsett vilket trampor hennes fötter klickar i.

Rundan gick mot Hellas och touchade Saltis. Och jag vill nu beskriva vad som gör denna runda till en så lämplig kvällsrunda, vilket gör mig extra glad att jag blev visad den.

För det första dess längd. Typ två timmar tog det att cykla de 48 km T/R Kristineberg. Perfa för en kvällsrepa utan att komma hem för sent!

För det andra dess mångsidighet: blandningen av cykelbana, smala slingervägar för tekniken, böljande backar för benen, steniga nedförslut för spänningen och breda grusvägar för den autentiska känslan av att vara långt utanför storstan.

För det tredje dess naturskönhet: vi for genom doftande hägg så prunkande att den gjorde vägen till en tunnel av grönska, vi skymtade wow-iga havsvikar som öppnade sig bortom klippkanter, och solens strålar strilade mellan tall och gran på små minisjöar så glittrande att vi genast måste ta en pp med fotosession.

Och som en bonus, för dess intrång på min för alltid ärkefiende golfbanorna. (som tidigare mångårig hästtjej i Täby var det golfklubben som givetvis köpte upp våra ridmarker, och JA jag har golfat två gånger och det är VISST jättetråkigt!!) He he. En del av rundan slingrade sig nämligen i motljus på en finfin superlämplig cykelvänlig del av Saltis golfbanor (det måste finnas flera)! Otroligt inbjudande, tyckte vi medan vi trampade fram över den böljande grusvägen, som ju inte alls hade några skogsflanörer av naturliga skäl. Bara några golfare.

Vi var givetvis noga med att alltid visa ett artigt beteende mot de få människor vi mötte. Och fortsatt tänker jag spara denna runda på Garmin och köra den på tider på dygnet när det är fortsatt tunnsått med folk, eller med skitväder, eller kanske i mörker och varför inte i gryningen?

Så tusen tack till gänget som förgyllde min kväll och delade med sig av denna runda!

Foton jag, Amira och Marre

… Och rundor som avslutas med Västerbron och en cyklistsiluett på krönet *döööööööör*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s