Värmdö och skärgårdshunger

Lördagkväll på er!

Sitter och chillar efter dagens runda till Värmdö och Nacka. En långrunda gör gott oavsett väder. Fick med mig Robert på att köra mot Djurö, och vad händer vid ett övergångsställe söder om Gustavsberg om inte att nån kör om och sen stannar?

Ena!

Ena och jag har följts åt genom cykellivet via diverse äventyrsevents och nu i Stockholm. Jag fick följa med dem till franska Alperna i somras. Genom detta fick jag klättra drömmiga 4250 hm och lära mig att det faktiskt går.

Älska när man träffar folk man känner på vägarna och som dessutom hänger på! Så vi trampade vidare som en trio genom Gustavsberg, förväntansfulla på den annalkande skärgårdskänningen. På andra sidan G-berg var bilmängden bisarr. Men alla skulle väl till diverse hemmafix-affärer tänkte vi, eller ta suv:en till lite miniskärgård för lördagsnjutning. Men så många på en och samma vägsnutt??

Jag navigerade påpassligt fel efter att ha studerat kartan noggrant. Detta gav oss ett ärevarv i en rondell och en snutt i ett villaområde innan vi hamnade rätt. Och vägen gick på delvis obefintliga vägrenar men utsikten av den stockholmska skärgårdsdrömmen lurade alltid bakom nästa hörn. I aprilvattnet fanns dessutom både svanar, ejdrar och små sothönor.

Djuröbron var drömmigast av allt. Jag åkte buss där i torsdags, men på cykel var den såklart än vackrare. Höga kusten-feeling och skärgård åt bägge håll, och från österut slängde de yttre skären slängkyssar som vi fångade.

Och så smalnade vägen och tallarna blev ö-aktiga. Vi började bli fikasugna och skulle först bara dra ut till vägs ände – Sollenkroka. Dessa ställen och deras namn! Härifrån går skärgårdsbåtar och här finns öppna fik när det är säsong, och här kluckar saltvattnet förföriskt.

Vi spanade saltvatten.

Så vände vi.

Sen blev det fika och lunch inne i Djurö på Munkens konditori, och sedan trampade vi hemåt via fina gömda vägar som Ena visade. Nån liten loop runt en sjö gav oss en backe där Robert spurtade upp först av alla på stora kakan, och sen var det Orminge och sjöar och myskörning och sen var vi hemma. Alla i sin respektive del av vår vackra huvudstad.

132 km, en runda som gjorde gott.

För cykel, kropp och min begynnande skärgårdshunger.

Robert fotade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s