Coronadepp och skyfall

Hejsan!

*klipper med öronen om jag haft några*

Äter sen linsmiddag. Tiden rann iväg idag på grund av att jag gjorde en massa saker av ren motivation. Inga supercoola speciella grejer, typ rensat två bra att ha-kassar och köpt en router. Och lämnat in crossen för lite underhåll då den knakat mystiskt lite väl länge.

Cykelbutikernas ekonomi måste ju hållas igång.

Det tog några timmar av min arbetsdag att få fatt i motivationen. Fram till klockan 15.53 trodde jag att jag skulle förbli dum i huvudet resten av livet, eller iallafall dagen. Sedan ringde min chef på videolänk. Jag viskade fram ett hej och höll kameran avstängd. Rösten bar inte, hur mycket jag än kämpade.

Men jag kämpade mot en för stor fiende.

För till slut satte jag på kameran, och när chefen frågade hur det gick med allt så fick hela coronadepressionen rinna ur mig.

Jag störtbölade, så lågintensivt jag förmådde av hänsyn till chefen på andra sidan skärmen.

Sedan kom den sakta krypande, motivationen.

Och då hade vi bra jobbsnack och jag fixade massa grejer och såg konturer av fler växter än jag någonsin gjort på vägen hem längs kanalen. Jag kunde skratta roat åt sådant som annars hade fyllt mig med ångest.

Jag hade hävt någon sorts mental blockering.

Och det bara genom att böla framför en skärm där någon satt och brydde sig på exakt det sätt jag behövde –

vid exakt rätt tillfälle.

🐬

20200414_2245231997718730055821169.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s