Hit men inte längre – och skogsvideo för solocyklister

Kära läsare.

Det finns en sak som jag absolut inte kan gå med på.

Och det är att coronakrisen ska få skapa ökad ensamhet ibland oss, och fler ensamma människor.

Jag har funderat på detta både i mitt eget huvud och ihop med andra.

Hur reagerar redan ensamma människor på fysisk distansering och social isolering?

Eller kanske, vi som både har tränat upp vår förmåga att göra saker själv, men samtidigt är mycket känsliga för förnimmelsen av ensamhet?

Kommer denna kris, med gemensamma råd om hur man ska bete sig som verkar följas av de flesta, öka eller minska ensamheten?

Kan det bli så att vi, just för att råden är gemensamma och just nu följs kollektivt, passar på att faktiskt ringa den där vännen eller familjemedlemmen, oftare? Och därmed själva känner oss mindre ensamma? Och därmed får en sorts skärpt förhållande till oss själva och till det som vi mår bra av?

Eller blir känslan av ensamhet ännu större, för vad ska vi gå tillbaka till när krisen är över? Samma liv i förnimmelse av ensamhet, igen? Ett efterkris-liv som också är en sorts, om än, lågintensivt, kris-liv?

Å andra sidan: är det lite mer okej nu, att outa sin ensamhet och därmed få större chanser att, utan att vi skapar martyrer, bota den, på kort och lång sikt?

Jag själv märker direkt hur jag går ner mig om jag inte haft kontakt med minst en nära vän eller släkting varje dag. På telefon. Chatt och mess kan jag sen gammalt, det som krävs är telefon eller video. Precis som psykologerna säger att man ska.

Jag själv märker direkt om jag inte sätter upp exakt vad jag ska göra, och fokuserar på att få detta gjort och sedan tar en paus. Precis som jobba hemifrån-experterna säger att man ska.

Och jag vet exakt hur fladdrig jag kan bli i sinnet av att cykla själv för ofta. Men jag vet också att min fladdrighet kan förvandlas till frihet!

Därför avslutar jag det här inlägget med tre tips som motar bort känslan av ensamhet när du cyklar själv. Och ger plats för känslan av just frihet! Lite olikt mig, jag ger sällan tips. Helt enkelt för att jag själv möts av tips när jag egentligen behöver motivation. Och då dyker min motivation ännu mer. Så ok, vi kan säga att jag delar med mig av sådant jag själv brukar göra. Och jag hoppas att det kan öka er motivation. För jag är jävligt grym på både ensamhet och frihet:

Ett. Stå emot impulsen att höra av dig till andra under rundan. De finns kvar. Tänk istället på dem. Varför är du glad att vara vän med dem? Vad gör de som får dig att le? Du cyklar nu, de finns kvar att höra av dig till när du kommer hem. Du kommer dessutom att ha egna minnen från rundan som bara du kan relatera till. Njut av dessa hemliga minnesgåvor.

Två. När du tagit de kort du ska under en pp, se dig omkring och lägg undan mobilen. Det finns fler sätt att skapa minnen än att avbilda dem tvådimensionelt med mobilen. Se granar och mossa och himmel, studera observera. Hur luktar det just nu? Vilka djur har gått här? Visst är din kropp och din cykel bara en förlängning av björk och mossa?

Tre. Istället för att bara köra på, tänk på hur benen jobbar i de olika momenten. Uppför tar de dig metodiskt och tålmodigt, nedför trampar de glatt och klokt, över stigens små hinder balanserar de med perfekt teknik.

Och glöm aldrig:

Med en cykel är du inte ensam.

Aldrig någonsin.

OK?

Deal.

Och kolla gärna in min lilla skogsvideo för tipsen i videoformat!

Tack Katja för solovideo-inspo!!

2 reaktioner på ”Hit men inte längre – och skogsvideo för solocyklister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s