Kristineberg!

Yo!!

Jag har flyttat in i lägenheten igen.

Flyttade tillbaka alla grejer från Tullinge i söndags. Nästan, och flyttade in, nästan. Crossen hämtade jag först igår.

Men nu är den hemma, och alla slangar som kan lagas är det. Vissa hade fyra hål, snacka dålig slanghälsa.

Och min flytta hem-feber!

Hur skulle det gå att bo själv igen? Varför tog något emot? Jag, dammråttorna och cyklarna, skulle vi åter ta Kristineberg med storm?

Ja, det skulle vi. Dammråttorna var kvar där jag lämnat dem under sängen. I onsdags vågade jag mig ut på den första löprundan runt Kungsholmen, lilla 7km-varvet. Där fanns det vanliga mörkret längs rålis och den vanliga glädjen att ha kommit halvvägs vid stadshuset. Vända tillbaka hemåt i höjd med kontoret, tillbaka längs Karlbergs kanal, lera vid båtupptagningen och klappra på spång några meter, så når man Hornsbergs strand och kan drömma om sommarens salsakvällar vid utescenen.

Där någonstans kommer så det välkomna badsuget. För när passar ett kvällsdopp bäst om så inte efter första löprundan vid Mälaren på drygt tre månader?

Det blev mindre skräck och vånda än vanligt, alla kläder på och skorna med, i och ner med nyllet och upp!

Springa med vibrerande hud upp mot huset, vänta jag tar en vända i soprummet! Och där hitta en färgglad necessär och två nagellack som ville bli räddade, och kvällens cirkel var sluten. Det sista jag gjort innan avfärd i höstas var ju att rädda två finfina väskor från just det där soprummet.

Upp, tvätta necessären och långdusch till mig.

Rester på det, och så en omgång slangar att laga.

Det var första egentliga dagen och kvällen i Kristineberg det!!

Nu får cykelsäsongen, och badsäsongen, och balkongsäsongen, och alla andra säsonger, komma bäst de vill.