Bloggens fyra nyårslöften

Hej läsare!

Bloggaren här. tänkte outa några nyåslöften så att ni vet vad ni har att vänta 2020.

För klart bloggen ska ha löften. Den behöver det! Ni behöver det, jag behöver det, cykelsporten kräver det.

Jag har alltid varit lite försiktig med att lova blogg-saker. Jag vill ju att min blogg ska leva i ett flow av det som trillar ur fingrarna när jag lägger dem mot tangentbordet. Men vissa saker kan man ändå lova.

  1. Kortare meningar. Detta är ungefär lika universellt som om jag skulle lova mig själv att komma i tid till saker. Men ska det lovas så ska det! Och jag lovar att fortsätta klippa i texten så den blir läsbar.
  2. Mer miljö. Även detta är ett ständigt löfte. Men jag har en del idéer både om olika intervjuer och olika filmklipp jag skulle vilja berika den här gröna cykelbloggen med. Samt en del produkttester och djupdykningar. Bortom återvunnen polyester och miljöanpassad kedjeolja, som jag redan har skrivit om. Och diverse småtester av energikakor samt någon skräpplockaraktion. Jag lovar mer miljö för att jag vet att bloggen har den kapaciteten.
  3. Laga fler slangar. Detta måste vara det enklaste miljölöftet. Kräver bara att man lär sig laga slangar så att det håller. Om man kan det, så gynnar det ju präktigt nog både miljön och plånboken, om än inte alltid humöret eller tålamodet. Men vill man, så är det bara att bänka sig framför teven och ta fram lagningssatsen. Och så blogga om det hela sedan såklart, och belöna sig själv för varje lagad slang! Vet att vissa av er läsare är flitigare lagare. Men jag vet också att vissa är flitiga punkare och icke-lagare. Låt oss bli bättre lagare tillsammans!
  4. Fortsätta flowa fram inlägg. Bloggen lever inte utan finger-flow. Så oroa er inte, jag kommer alltid skriva om det som kommer ut ur fingrarna och inget annat.

Måndagskram och vinterbild på det!

En långfärdsskridskoåkare i Luleå råkade hamna i blickfånget tre gånger sorry

Jag och mitt tyll

Hej från jobba hemma-kontoret.

Jag ger härmed upp och erkänner att jag njuter av att vara sjuk. Eller kanske mini-post-sjuk, dvs. så frisk att jag kan få saker gjorda, men så pass sjuk så att jag inte bör vistas bland folk.

Återstår att jobba hemifrån yey!

Det bästa med att jobba så mycket man orkar, ”för att man kurerar sig”, är den maximala friheten. I tid, i rum, i tyll.

I tidpunkt för tandborstning.

Så jag gör som igår, fast är lite mer produktiv:

Jag somnar sent, ligger och svettas och hostar i tyll, vaknar, går upp i tyll och äter frukost i tyll. Säger hej då till brorsbarnen i tyll, dricker min andra kopp te med honung i tyll, brygger kaffe i tyll och äter lite lunch i tyll.

Klockan ett ska dagen peaka: leda distansmöte i tyll.

He he. Jag drar på mig en av mina jobb-toppar som täcker tyllen ned till midjan, och så på med ett par örhängen. Sedan är jag noga med att sitta still framför webbkameran så att enbart tröjan syns.

Sedan flyter möte och efterarbete på, någon i mötet råkar lägga på nåt nattfilter som gör att de ser ut som nattaktiva rådjur från en naturfilm, hur berikande. Sedan ringer jag en förkyld forskarassistent och pratar mediastrategi, stackarn lovar mig att ringa både radion och TT och om jag undrar så är han förkyld, men ha en fin kväll Anna! Sedan dundrar brorsbarnen hem och är ljuvliga. Så lagar vi måndagsmiddag ihop jag och brorsan, en rotfruktssoppa med vinäger, och det innebär att jag måste lägga tyllet åt sidan till förmån för svart vardagsbomull.

Vi äter mat ihop.

Sedan lägger jag mig i soffan. Och så kommer jag på det, strax efter att kära svägerskan serverat mig te.

Jag gick ju för h-ete vid ett tillfälle ifrån mötet och drog för gardinerna för att jag inte skulle få ett randigt tvättbjörnsnylle.

Det innebär att jag kan ha outat tyllen och tröjmaskeringen.

**darrar av ångest**

Men vet ni, imorgon är en ny dag. Då ska jag borsta tänderna något tidigare, kliva ur tyllen något tidigare för att forsla mig till ett möte i stan och sedan tillbaka i tyllen något tidigare.

Lovely, ser redan fram emot det.

Hur länge brukar ni gå runt i tyll när ni är sjuka btw?

Sorry tyllfokus, kära brorsdottern berordrades fota

Eldslukaren

Yo, sitter i mitt rosa nattlinne och har just kommit in från dagens längsta promenad: den minutlånga borsta tänderna-visiten i trädgården till där solen fortfarande lyser klockan tre.

Man får kämpa för att njuta av att vara sjuk. Många på andra sidan försöker ju, i bästa välmening!, peppa en till det när de själva är ute och gör grejer, friska och produktiva. Själv är man ett tyllmonster som sover elva timmar per natt och borstar tänderna just klockan tre.

I onsdags låg jag i en tågkupé och febersvettades. i lördags, för en knapp vecka sedan, blev jag smittad av min eldslukare. Kan inte komma på någon annan smittkälla, ty alla var friska och krya på festen. Och det ÄR egentligen helt logiskt, ty denna gång hade jag TVÅ svett-febernätter till skillnad från en och därför är det helt rimligt att det var eldslukaren som med sin kärlek till hettan, planterade den i min kropp.

Han kom in klockan 20.10, tre timmar in i min fest, presenterad av en trio på tre festdeltagare (tack hörni!! <3). Svarta jeans och skjorta, nån kalufs och så gummisnoddar och spelkort. Han rev av ett antal tricks runt borden, och till slut fick jag gå ut med honom till bakom huset.

Där stod väl jag med min eldslukare och struntade i att han skulle smitta mig!

Hah.

Vi övade. Han visade mig hur man slukar eld: riktningen på elden måste vara rätt, vätan på tungan måste vara rätt, andningen och utandningen måste vara rätt. Resten handlar om tajming och wow.

Sedan gick vi in och hämtade publiken. På med kläder, mössor, ta med vinglasen yey det är eldslukning!

Niklas körde först en show. Han slukade och sprutade till mystik eldslukarmusik, han smög runt bland oss, lät lågorna från eldpinnen sluka även håren på hans armar, han rullade pinnen längs huden och vi kände alla lukten av bränt hår och även om jag fattar att han säkert kör det tricket på alla 40-åringar han köps in till att sluka eld med, så tyckte jag att det var coolt att någon brände bort sin underarmsbehåring till min ära.

Håret på sin överkropp måste han ständigt ha använt som bränsle i sina shower, såg det ut som, ty bröstet hans var kalt.

Han pekade på mig och jag trippade fram, ställde från mig vinglaset och greppade min eldslukarpinne. Här skulle inte brännas något fluffigt underarmshår, men väl slukas lite flammor.

Så jag ställde mig bredvid min eldslukare och lät all min komprimerat inövade slukarkompetens släcka eldfacklan på pinnen.

Lågan åt rätt håll, väta på tungan och en liten puff.

Eld, du är härmed slukad.

40-årskris, du är härmed konsumerad.

Och 2020, fortsätt vara det glas som rinner över mest av alla.

Lite så ville jag att de som såg på medan jag slukade eld, skulle se att jag kände.

Foto Mattias

Menlöst från sjuksängen

Vilket perfekt inne-väder!

Tänkte jag när jag kom hem från tjänsteresan i morse. Nu, några timmar senare, har ju dock solen börjat lysa och den är så sällsynt denna månad att det gör lite ont att vara just inne. Men inne och stilla måste man vara om man ska bli frisk från den där jäkla flunsan som trängde sig på mitt under tjänsteresan.

Har ni tänkt på hur mycket energi man gör av med när man är sjuk? Det måste ju vara så eftersom varje liten ansträngning gör en så himla trött. Kroppen lägger allt på att bekämpa det onda.

Det gillar jag. Fokus.

Men två svettnätter på raken! Med bankande hjärta det ena, med djupsömn den andra. Med svettig skalle bägge. Det är faktiskt rekord i peak-svettning, om nu någon undrar. När jag väl började känna mig bättre, blev det till att dricka ikapp allt vatten jag förlorat. Sedan fick jag snällt acceptera att både cross med Robert och besöket på Dirty Vegan idag fick ställas in.

Jahaja. Så blev det med det. Ibland måste man vila, och nu tänker jag vila mig i form med lite mysiga jobbgrejer, till ikväll då barnen i huset har beställt popcorn och mello.

Är popcorn veganska? frågade de.

Ja, så klart det är, bara man inte får för sig att dränka dem i smör, som de brukade göra på o’Learys tidigare.

Nu: enklare researchjobb som jag själv kan styra över, senare: kanske en bloggpost med lite mera djup, indisk mat och sallad på rester barn och mello och hoppas kunna somna i soffan, för första gången på typ tusen år.

//Mvh,

jäkligt skönt att vara sjuk ibland också, och slingra ihop sig som en katt på sin säng ovanpå träningskläderna