Mitt nyårslöfte 2020

Hej pendeltisdag!

*gnuggar sömnen ur ögonen*

Är trött. För första gången sedan jag kom hem, och faktiskt med ett enda undantag sedan jag åkte till Chile, hade jag svårt att somna igår.

Jag låg och tänkte på mitt nyårslöfte.

Jo jo lite sent är det för nyårslöften. Men allting är sent i år.

Vad ska man lova egentligen?, var det jag funderade på. Sedan kom jag att tänka på hur mysigt det är att gå och lägga sig. Jag har ett fint rum i ett hus som är lika delar tyst och lugnt och lika delar full av trygghetsskapande röster. Och så har jag ett rosa nattlinne köpt på second hand i Santiago.

Jag låg och tänkte på hur skönt det är att kunna ägna sig åt en sak i taget. Och inte behöva slöskrolla mobilen det sista man gör innan natten och det första man gör på morgonen. Istället kunna titta på sitt lilla nattduksbord där det nu står grattis-tulpaner och fina kort som utlovar upplevelser i sällskap av vänner.

Och hemgjorda saker i fina förpackningar.

Det är sådana saker jag vill tänka på innan jag somnar. Inte all förbannad oro som kommer krypande och snor min sömn.

Oro kan bero på faktiska problem. Då vill jag lösa dem istället för att oroa mig för hur det blir om jag inte löser dem. Vissa problem är ovissa. Man vet inte hur det går med dem. Låt det gå så då! Jag kan inte påverka det!!

Kort sagt, inget mer självskadebeteende.

Over and out, nu kör vi 2020.

Jag vill nog egentligen bli lite mer av mitt Chile-jag, mitt december Chile-jag, som blir rånad dag ett men fixar nytt pass och gör en polisanmälan istället för att gå runt och vara en pain in the ass för min omgivning

Och ja, jag vet att bilden med mig på stranden i Coronel är återanvänd, men den symboliserar återerövrad vardagsglädje för mig och det är fan det viktigaste vi har här i livet och Mattias tog bilden