Jag och min dipp

Hej dippen.

Du är inte efterlängtad, men väntad.

Om fem minuter är det onsdag och teoretiskt sett en vecka sedan jag kom hem.

Du dippen brukar komma tidigare, men du väljer fem i tolv på den sjätte dagen.

Vad gjorde jag under den senaste dippen som jag minns extra starkt?

Den senaste dippen tror jag var när jag kom hem från Tyskland efter fyra veckor på cykel. Då gick jag runt i min lägenhet och nötte ner golvet i en cirkel.

När jag trampat samma varv tills jag blev yr, bytte jag varv. Det var i den stunden det enda logiska.

Jag fortsatte tänka samma tankar varpå hjärnan reagerade på samma sätt. Och levererade samma resultat. Detta trots att jag bytt håll på min cirkel.

Till slut gick jag ner i min trädgård och luktade på mina tomater som växte där.

Nej, det kan inte ha varit Tyskland. För då kom jag hem i november. Det måste ha varit en somrig hemkomst. Försomrig.

Jag minns. Det var 2015 års post-Kanada depression.

Jag gick ner och luktade på mina tomater och drömde mig tillbaka.

Nej, fel igen.

Tomaterna måste redan ha blommat ut eftersom det måste varit augusti eftersom det var då jag kom hem.

Allt blir hopblandat när man förtvivlat försöker damma av alla sina minnen av olyckliga stunder.

Dippjävel.

Jo nu minns jag en annan grej. En dag på jobbet för fyra år sedan när jag hade fått nog av att vara tillbaka-på-jobbet-trött, lade jag upp fötterna på kontorsbordet och sa till mig själv: nu tar vi och dunkar in lite förbannade miljöframgångar här.

Och så gjorde vi det. Som man gör.

Det funkade bättre på hjärnan än att fortsätta tänka samma tankar som sekunden innan.

Jag bara konstaterar det.

Mattias tog kortet i Coronel efter vårt studiebesök i gruvan där, och konstaterade därefter helt neutralt att det mest säkra sättet att få mig glad om jag inte skulle råka vara det, är ett vatten