Tankar från pendeltåget

Morrn från pendeltåget.

Vad mysigt det är att bo med folk igen. Detta upptäckte jag så snart jag börjat boa in mig hos bror min. Brorsbarnen hjälpte till att packa upp och sedan var det godnattkram och sedan godmorgon och kram på morgonen. Och så alltid små och stora röster runt om i huset som inger trivsel och trygghet.

Vardagens viktigaste beståndsdelar.

Det slog mig att jag varit ensam de senaste två veckorna, när jag reste själv. Men innan dess varit extremt o-ensam under den huvudsakliga tiden i Chile när vi jobbade och ju umgicks nästan hela dygnet.

Hur kul är det egentligen att vara ensam?

När man reser själv så gör man ju det inte för att man vill isolera sig. Utan för att själv kunna bestämma mer om sin resa. Sedan träffar man alltid folk under färden och det är bra för oss sociala varelser.

Sedan kan man ju ibland eller ofta ha behov av att vara själv. Men man kan också omge sig med de personer som ger samma luft att andas som man letar efter när man just vill vara själv.

Och det är väl det som är det värdefulla, tänker jag när rösterna i huset där jag ska bo lite tillfälligt nu myser in sig i min vardag.

Katten bor i Tongoy, men den hade lite samma effekt där den under nyårsnatten lade sig på min säng och verkade somna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s