Chile #44: historien om Matapaco

Yo lovers och glad måndag!, här kommer ett efterlängtat inlägg om Matapacos!

På väggar, planscher och alla möjliga demonstrant-tillbehör finns den: silhuetten av en svart hund med röd sjal. Rasen liknar labrador, och det budskap man läser in är en sorts hyllning till de hundar som sluter upp i demonstrationerna.

Som besökare i ett land där människor demonstrerar för sina rättigheter undrar vi såklart: vem är denna hund? Och varifrån kommer dyrkan av den?

För några år sedan var det protester i Santiago och flera delar av Chile. Som alla stadens invånare, så deltog också hundarna, om än mer eller mindre frivilligt. Vi kan säga att de involverades, drabbades, inkluderades, kanske stördes. Då som nu jobbade polisen med både tårgas, vattenkanoner och direkt våld som verktyg för att preja undan demonstranter.

Vattenkanoner är ett roligt och uppfriskande inslag i tillvaron, var det flera hundar som då tyckte (kanske innan polisen hade börjat blanda in kaustiksoda i vattnet). Så roligt var det när polisens vattensprutningsbil kom krypande på Alameda, att man som hund med stor behållning kunde hoppa upp och svalka sig i vattenstrålen. Eller som man så vill, attackera strålen och dess ondsinta uppsåtsmakare: polisen, eller los pacos, för att använda demonstranternas språk.

Om jag hade fyllt mitt nyvaknade chilenska ordförråd med slagord, hade det blivit rätt våldsamt.

Men dag efter dag kunde de som var med i protesterna för några år sedan, notera hur en av de svarta hundarna på gatan, alltid var först att attackera strålen, och alltid var först att visa sitt ilskna missnöje med hur polisen behandlade människor som sa ifrån. Och en dag var begreppet ett faktum:

Matapaco. Hund som dödar snutar.

Sedan dess har denna hundikon som nu får symbolisera mer ett sätt att vara som hund, eller kanske som hund och människa tillsammans, fått evigt liv. Denna relation mellan människa och hund, enade mot polisens övervåld, verkar ha samma status som en cykel.

Hund, människa och cykel, tillsammans.

Väggarna är fulla av Matapaco-tags. Många med uppmaningen att döda en snut. Men alla gånger vi varit på Plaza Dignidad och andra protester har bilden varit en annan; den av mängder med fredliga demonstranter som kräver rättvisa. Visst finns det några få stenkastare men inget värre än så – det är istället poliserna som står för provokation och övervåld, synligt för alla.

Visst, det är bara mina intryck och kanske färgat av chilenska vänner – men det är i linje med vad Amnesty och andra rapporterar.

Bilden av Matapacos som står vid demonstranternas sida må förstärka chanserna att budskapet når fram till dem som måste lyssna.

Däremot kanske det behövs en ny generation hundar i Chiles demonstrationer, som snarare kan få polisen att lugna sig.

Jag är emot all form av auktoritet, förutom den från min mamma