Chile #28: drömmigt och annorlunda

Resan har gått in i en drömmig fas. Vi hyr plötsligt bil och kör norrut genom öknen, åker på pingvinsafari och tar småvägar tillbaka. Små grårävar och lamor befolkar landskapet runt oss. Vi är på Andernas kurviga serpentiner, strösslade med dödsgrus, omringade av ändlösa mängder kaktus.

Vi stannar på en strand. Betalar inträde till en kvinna som äger den. Stranden är en drömmig Chilestrand vid Stilla havet, precis så isande blå och skummande som på de bilder jag flämtade över innan avfärd. Vågorna är stora, skummet så kraftigt att man måste tajma vågen precis innan den bryter om man ska ha en rimlig chans att undgå tumlas runt.

Vi har oss i vågorna. Titta där en stor våg, den där kan bli något, den kom för tidigt dyk istället! Vi dyker, spanar, tumlas, surfar, glider, paddlar. Vi blir mer och mer nedkylda. För det finns ju alltid ännu en våg, och ännu en, och varje våg viskar våra namn än mer förföriskt än den förra.

Vi tillåter oss att stå med ryggen lutad mot en solvarm klippvägg. En kontrast mot kylan från vågorna. Fåglar med lång näbb jagar krabbor. Snabbt snabbt springer de utåt, gräver med näbben och trippar in.

Blir de blöta, ruskar de direkt av vattnet från stjärten och lägger vingarna till rätta igen.

🐬

Resan går också in i en annorlunda fas. Vårt team är splittrat. Mattias med dotter åker söderut för ett par sista dagar av far- och dottertid innan de reser hem för att fira nyår.

Hej då, ses hemma.

🐬🐬

Jag är kvar.

Jag ska fira nyår på en takterass i Tongoy.

Var är Tongoy?

Längst ut på en udde som också är en bukt, med lång sandstrand och sansade vågor. Ganska varmt hav. Fem timmar med buss från Santiago. Och små kullar dit man kan ta sig med löparskor eller cykel.

Fyra dagar ska jag vara här, eller fem.

De säger att det finns delfiner.

🐬🐬🐬