Chile #20: Polishästarna

Så här var det i fredags.

Vi skulle gå längs Alameda för att se vad som hände upp mot Plaza de la dignidad eftersom vi visste att en demonstration skulle äga rum. Saker var som vanligt: försäljare sålde gasmasker, veganska empanadas och mojitos. När vi kommit halvvägs började folkmassan röra sig. Cyklister cirkulerade, och fler och fler poliser med sköldar började markera att de ämnade spärra av vägen mot torget. Vi gick förbi som turister, och väntade vid en av broarna. Där stod också poliser med sköldar. Torget var barrikaderat av poliser, deras strategi var uppenbart att ingen skulle komma fram.

Vid bron stod också polishästar. De hade skydd på benen. Vidare fanns motorcyklar i gäng om fyra-fem. Vi vek av från bron in mot en smal parkremsa som verkade lagom lugn och lagom lummig. Folk hade picknick, men det fanns en uppbyggd spänning i folkhavet och slagorden haglade från demonstratanterna. Det fanns en hårdhet och avsky i rösterna.

Hästar och motorcyklar var plötsligt i parken. De hade börjat smyga sig in i syfte att fösa bort demonstranter från att nå torget. Sakta men med eld i benen skrittade hästarna mot oss.

Folkhavet rörde sig stötvis. Vi greppade varandras armar och sprang när det var bra att springa. Motorcyklar och hästar kom närmare, det fanns nu något uppenbart hotfullt i deras sätt att röra sig mot oss i folkhavet. Som om de planerade något. Hur vågade folk vara så nära hästarna? Bäst var att hålla koll bakåt, medan vi sammanflätade rörde oss dit poliserna ville.

Så kom framstöten.

Fyra polishästar kom nu galopperande mot parkens kringflackande folkhav. De plöjde sig in för att med våld valla bort oss. Jag hörde det taktfasta rytmiska ljudet av smattrande hästhovar som jag i min barndom förknippade med så mycket lycka, bli till skräckens ljud.

Poliserna styrde mot oss.

Det kunde inte vara någon människas eller något flockdjurs instinkt att galoppera mot en folkmassa med det här syftet. När jag såg polisen på hästen ett par meter ifrån mig, böja sig ner och med en snärt, piska omkull en kille med sitt ridspö, stelnade jag. Killen blev liggande, kvidande. Två andra killar kom fram till honom och vi sprang vidare.

Dagen efter läste vi i en högerblaska att 500 demonstranter lyckats ta sig in på torget någon timme efter hästarna i parken. Polisen var nöjda, hette det, då de lyckats hålla nere antalet vandaler väsentligt. Några tusen brukade kunna nå torget, nu var det fem hundra.

Polishästarna och motorcyklarna hade gjort sitt jobb.

Stod det väl i tidningen.