Chile #20: thoughts right now

Tre viktiga saker har hänt sedan Mattias dotter anslöt till teamet och vi flyttade in i det stora höghuset med takterrass.

Låt mig sammanfatta medan vi sitter på bussen till kusten, där vi ska besöka tre rara städer och få oss lite syre och havsluft.

1. Chile levererar sin först blåa tå. Detta avgörande faktum stod klart så snart jag skulle återbörda vänster sko på dess fot under gårdagen.. Vi var hemma hos en av Mattias gamla jobbarkompisar i andra änden av Santiago och knytkalaset hade ballat ur på bästa sätt: med salsa!! Min oro för både min egen oförmåga att behärska denna dans, samt den att chilenarna inte dansar salsa, var helt obefogad. Folk dansar visst salsa här! Man behöver bara säga det magiska s-ordet, så börjar någon röja golvet från möbler, damma av spellistan och dra igång ben och armar till de karaktäristiska takterna, så olika buggen men så global och ljuvlig att kunna behärska. Det som förenar är hur takten får dansaren att blunda och drömma och känna nacken fyllas av danssvett. Mitt dans-jag blev ett med kvällens värd. Vi röjde och röjde och röjde. Hur värt!!

2. Vi har köpt en hel vattenmelon.

3. Vi har undvikit böter på vår terrass. För att, som vi gjorde, duka upp en supé på kvällen med mat och dryck för att bese bergens konturer i goda medresenärers lag, ska man hyra terrassen. Annars vankas böter. Vakten som upplyser oss om allt detta tittar så på det vi har dukat upp, och konstaterar att vi inte kommer att nyttja grillfaciliteter, är på sitt generösa humör och låter oss hyra för en mindre summa. Som om en måltid I kvällssolen på en takterass i Santiago hade ett pris. En terrass är väl en terrass. Utsikt är utsikt och ingenting man hyr. Wtf. Här hyrs ingenting, ge oss böter yo!

Så här sitter jag med min blåa tå och kan konstatera att tredje veckans första morgon, kommer att äga rum vid Stilla Havet.

Det är ändå ett ok sätt att vakna.