Så bloggar jag

Fick en utmaning från min cykelvän tillika bloggförebild Katja, som driver Cykelkatten. Det blir ett meta-inlägg: en bloggpost om hur jag bloggar!

Jamendåså:

Medan jag cyklar en runda, väntar jag ofta in känslan för vilken sorts inlägg rundan kommer att föda fram. Känslan kommer starkare och starkare och till slut är den där. Då vet jag. Sådana inlägg skriver jag helst direkt. De kan då ta någon liten kvart. Ju mer endorfiner, eller ju större känsla av misär under en runda, eller ju större känsla av ingenting, desto viktigare att skriva ner det på studs.

Efter en långrunda kan jag mysa i tanken på att få komma hem, tvätta cykeln, duscha länge, laga en stor portion mat och inte hänga med någon utan att få ❤ BLOGGA ❤ .

Jag kan uppleva en stark frustration om jag på något vis hindras att skriva ner ett inlägg av den typen.

Tåg är överlägset bästa fordonet att blogga från. Mången gång har jag tryckt iväg slutorden ”framme slut på inlägget!”. Varför? Jag är på väg någonstans.

Morgnar är bästa bloggtidpunkten om jag vaknar på fel sida. Får jag så blogga, så vänder humöret ofta. Detta sker då innan frukost, kanske med en kaffe bredvid. Men ibland kallnar även den.

Kvällar är bra. Men ibland lite stressat, har jag tryckt iväg ett inlägg blir jag ofta så nyfiken på om någon har läst, att jag spenderar resten av kvällen med att uppdaterar mobilen.

Bilder försöker jag ta men borde bli bättre. Är otroligt nojig med att be att få fota folk, försöker ta snygga kort när ingen ser men… cyklister älskar ofta bli plåtade så borde fråga mer. Annars lånar jag gärna andras bilder – tack till Robert för omslagsbilden här t ex!! Vill överlag såklart att de ska matcha det skrivna. Och med det skrivna kompromissar jag mycket mera motvilligt än med fotona..

Guider skriver jag sällan. Jag kanske är för lat. För dels så använder jag sällan guider, om de inte är rutter. Men jag tänker att jag istället skriver om en upplevelse på ett sätt som får någon att vilja testa det jag skriver om. Och jag vet inte riktigt vad jag skulle anse mig vara så bra på att ett guide-inlägg var berättigat.

Växtbaserade recept har jag funderat på. Är dock för kass på att fota snyggt och själv följa recept. Har skrivit ett inlägg om frukostar och ibland om egna bars. Men… Det finns så många som är bättre på att receptblogga än jag!

Tusen gröna tankar finns för bloggen. Varje år lovar jag bättring. Kommer göra även 2020. Samarbeten, rankingar, åka tåg med cykeln och visa hur, miljöanpassade produkter… Jag har fått önskemål om att länka till miljögrejer. Som sagt, tusen tankar finns.

Jag vill inte bli avbruten när jag bloggar. Bästa inläggen skrivs i ett flöde. Försöker stänga av eller trycka bort notiser.

Om jag saknar inspo men ändå vill blogga. Då ställer jag mig frågan som en vän ställde till mig vid ett sådant tillfälle: ”vem är du idag?”

Det vet jag oftast. Så så utgår jag från det. Och så börjar jag skriva och får se var det slutar.

Den allra finaste komplimangen jag kan få för ett inlägg är: jag hör din röst när jag läser din blogg, Anna.

Om jag får igenom prövningar på det privata planet så talar ofta bloggen med en annan röst. Vädrar, luftar, vilar. Här skiljer vi oss åt, mitt privata och mitt blogg-jag. Mitt privata kanske bölar. Och när det bölat klart, så kommer blogg-jaget och formulerar, sätter ord på. Ser sakerna utifrån och skriver berättelsen. Som ofta får stanna som utkast, och ibland bli ett riktigt inlägg och publiceras.

Jag gillar andra bloggar. Försöker uppdatera mig och även länka till sådant jag vill sprida. Men kan alltid göra mer av det. Som Katja skrev, så är det ett sätt att ge tillbaka till skribenten.

Vilka utkast ligger kvar som ännu inte publicerade? Två me too-inlägg, ett om kollektiv-livets vedermödor och gemenskap, ett om hur jag önskar att folk bemötte folk som kanske haft ätstörningar, och så ett om meditation. Och ett gäng till. Yey. Där kan de ligga och mogna…

Just det, alla touring-inlägg! Här har vi mitt absoluta favoritbloggtema. Bäst är att cykla från A till B med väskor och ta in på trevliga boenden. Dusch och käk, sömn och sen blogg morgonen därpå. Älska hotellfrukost-bloggandet. Här har vi mitt absoluta favvo-upplägg. 2-3h svart kaffe, finfrulle och spana på främlingar utan att behöva känna någon. Här föds många drömmar fram.

Slutligen: jag lägger mycket tid på att hitta ord som beskriver, snarare än att bara skriva kul, bra, dåligt. Varför var det bra? Vad gjorde det kul? Hur blev det så in i helvete dåligt?

Yeeeezz vilket ego-inlägg. Tack för att ni läste. Är helt slut! Och tur är väl det, för nu stannar pendeln på Arlanda C.

🌟🌟🌟

Imorgon kommer första inlägget av Chile-bloggen, missa inte det! 🇨🇱