Mitt oundvikliga nyårslöfte

Hej Tullinge!!

Kommer jag säga om cirka 39 minuter. Då har jag nämligen landat i mitt tillfälliga boende.

Tullinge är ett bra ställe. Där finns både pendeltåg och en sjö 💕 samt bästa huset med Wi-Fi och tio solpaneler på taket, där jag ska bo i sex veckor.

Alltså inte på panelerna dårå utan inne i huset yo.

Igår skurade jag lägenheten för hand! Yes. Det blev så. Det var för dammigt och grusigt för att borsten jag hade till förfogande skulle få upp allt så att moppen kunde göra jobbet. Har ju vägrat dammsugare. Därav nyårslöftet. Löftet är att fixa en sådan, alternativt köpa in städning av nån som kan sånt. Det ska man stötta.

Fast å andra sidan. Att skura och städa och gno på något kärt (cykel, golv, skåpluckor) kan vara mediterande. Rentav välgörande.

Varför?

Man gör det av omtanke om något eller någon. I det här fallet, min hyresvärd (och ok då, min egen heder…)

🐬

Cykelfallet har räddat många ensamma kvällar i mörker för mig historiskt. Med två cyklar uppställda i köket, är det lätt att se något som kan putsas och fixas, rengöras, medan man drömmer om nästa runda.

När jag för drygt tio år sedan gick i behandling för mina ätstörningar, blev detta rentav en del av min rehab. En strategi i behandlingsprogrammet var att skriva en lista med aktiviteter som flyttade fokus från det ätstörda till det ostörda. Det normala. Och på den listan skrev jag:

Byta däck.

Och helvete vad jag bytte däck och pumpade slangar den våren.

Andra dagar kunde jag få ett otroligt behov av att just städa. Behovet kom som en craving, och då passade jag på. Jag dammsög, gick loss på luckor och dörrkarmar, och bäst av allt: rensa avloppet. Avloppen. Antingen fiska upp grejer med nagelsax, eller skruva loss alla delar och låta allting rinna ut i en hink. Torka och ta bort all gammal skit som kläggade igen flödet. Mentalt och fysiskt. Tills den känslomässiga förstoppningen släppte och jag kunde andas.

Nu blev det djupt.

Är framme i Tullinge. Vi ska käka svampmackor jag och svägerskan medan resten tältar (!) i Lida.

Vintrig sista utsikt från Kristinebergstvåan på det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s