Att plöja november

Hej leran!

Var den obligatoriska tanken som snurrade i cykelskallen under gårdagens gruspass. Ett pass som tog oss från gubbängens tunnelbana och söderut på vägar och stigar och spänger som jag njöt av att slippa ha den geografiska kollen på.

Jag hade det outsägliga nöjet att istället helt foka på att plöja genom lervällingen och över de stora och små gruskornen som lika aggressiva som Sörmlandsgruset bjuckade på en skön dubbelpunka.

Yes!

Men det som självklart hände då var att hjältar i klungan både hjälpte mig pumpa och hålla psyket i schack. Samt att en överhjälte stack till mig sin slang vid den andra punkan. Men ska man premiärpunka i Stockholm så ska man väl göra det dubbelt och i blötaste november?

För ja. Än en gång hade några av Stockholms cyklister visat sin generösa sida och bjudit med mig på grusrally i söderort.

Och vilket sjujäkla rally.

Leran satte ribban och när den femtioelfte vattenpölen tornade upp sig slutade jag väja. Och när den mjuka genomträngande lervällingen bjöd på sånt där mjukt och stillsamt sladdande, och när miniregndropparna föll från skyn och någon tvingade sig igenom en vägbom genom att välja det lilla mellanrummet, så var dagen fullbordad. Vi konstaterade samfällt att grus och stig och lera är svaret på alla ifrågasättanden av hösten.

Så blev det fika, och medan jag huttrade i värmen slogs jag av hur man hjälper varandra. Vem behöver en extra tröja, jag har en i ramväskan? Vill du låna mina extra handskar, visserligen kanske lite fuktiga men kanske ändå lite varmare än dina dyngsura?

Ja.

Det fick bli rull till Tumba för en del inklusive mig medan resten körde klart rutten. 47 km grusrus räckte gott, och på vägen hem gjordes flera andra reflektioner. Och så hem från södra station, hej då sen och tack för rundan!!, och så all tid man lägger på att rengöra allt: cykeln ska duschas, kläderna av och sköljas från lera, tills slut står man där och har bara sig själv kvar.

Lång dusch. Lååååång.

Tack söndag och alla sällskapande Stockholmare och stigfinnare!

Hör ni det. Ett stort jäkla supertack Stockholm.

🐬

Bilderna tagna under gång ärligen snodda från Danny’s strava ty hade fullt sjå att styra lervälling