Upp ur sängens liggande position. Idag borde jag ligga kvar och det är därför jag går upp. Upp upp ut, det är en sådan dag, en sådan morgon.
Ute regnar det. Måste-regn. Jag tassar ut i måste-regnet genom måste-vattenilar över måste-löv. Uppför måste-backen förbi kvartershaket till muren vid trappan.
Tittar på tranebergsbron.
Nedför trappan, måste-trappan. Blöt och slipprig. Löven sitter kvar på träden så pass mycket att man ser mer hav än vanligt. Innanhav, mälarhav.
Nedför hela trappan, ut på måste-stigen och möter en kvinna i svart löparkit, bråttom bråttom genom regnet.
Jag har inte bråttom men samtidigt har jag det. Jag trippar ut på bryggan och vet att snart kommer dagens bästa stund och snart är den över. Så kort är den, den bästa stunden.
Jag vet exakt hur kallt det är innan armarna plöjer vattnet och huvudet slår i ytan.
Mälaren sväljer mig, igen.
🐬
Grön Cyklist 