AW-looparna

Riders!!

Sitter och kompensationsjobbar på mitt lokala Espresso House. Supersmidigt förutom att min hemdator inte vill ta offentligt wifi av nån j-a anledning. Men mobilen tar det, så jag växlar mellan internetdelning för att spara dokument på Drive via datorn, och kör wifi på mobilen för att mejla grejer. Som jag sedan schemalägger till måndag morgon kl. 0800. Klockis!

Jag tänker dessutom inte kompensationsjobba hur länge som helst. Nix, enbart de två timmar som jag kompade ut igår, och enbart tills jag har nog med tid för att både köra nåt varv eller två runt Kungsholmen i löparskor och sedan åka och fira min syster. Jag är osäker på om hon läser min blogg, så jag kan lika gärna lägga in en bild på hennes present här. Det är en kul grej som växer! (Klara om du läser så vet du, ja ja..)

Så varför kompensationsjobba på en lördag?

Jo! För igår var det ju dags att köra cross-aw med några av Stockholms finaste cyklister: Guayén, Sophie, Karin och så Johanna som så lägligt anslöt när vi rosiga och hungriga anlände till thai take away i Alvik där Karin bor. Och det tarvade att redan 15.30 börja kitta mig och crossen för skymningskörning på grus och stig. Yummy.

Vi körde norrort. Ut från jobbet via Hagaparken, beundra det kalla höstvattnet i Brunnsviken och älska de gula höstlöven som frasade under våra crosshjul i Hagaparkens små minitunnelstigar. Älska hur höstlöven bildar dessa sjok! Sedan körde vi mera norrut, och landade i två loopar norr om Ursvik och Järva.

Tror jag.

Vilken ynnest att få vara lost. Jag som ännu samlar rundor till mitt Stockholmsrundotek lät mig villigt guidas medan alla väntade på skymningen. När den kom, slog vi på våra lysen. Mörkret hade därmed skapat en till dimension av cyklingen. Vi blev plötsligt snabbare, tystare och modigare.

Det gick bort att köra precis bakom någon, då bländades man av baklyset. Bättre var att köra bredvid, och tystnaden var nödvändig för fokuset som krävdes. Lamporna hjälpte oss att upptäcka lövhögarnas gömda farligheter: stenar, rötter, håligheter. Vi vrängde cyklarna för att ta de skymda kurvorna så säkert och gent som möjligt, medan vi förberedde oss på nästa farlighet.

Efter den andra loopen fattade vi beslutet att cykla mot Alvik. Karin ville bjuda på tre sorters bubbel och vi mötte upp Johanna vid thai-en, hej Johanna kul att se dig här!! Och eftersom cyklarna stod utanför så var jag vakt, och när jag såg en cykel dundra i marken av att någon förbipasserande råkade snudda vid den, så for jag ut och alla andra också. Redo att springa efter tjuven, dessa reflexer hos ios cykelägare är nödvändiga!

Vi kalkylerade snabbt att ingen utan cykelskor hade hunnit om vi kastat oss på våra cyklar och kört efter den eventuella tjuven. Men nu var det inte så, och vi kunde rulla upp alla cyklar i Karins lägenhet och fira det ena och det andra och dricka tre sorters bubbel och dåsa i cykelkläder i Karins soffa, och konstatera att cykel-aw är det bästa fredagsmyset eller åtminstone var det just den här fredagen, och det var ju den som räknades just då.

Sen på med alla lager, huttrande cykla hem över Tranebergsbron och hej då alla!! Och så hem till Kristineberg och in i duschen och te och liten kaka.

Och godnatt och på återseende aw-looparna i Järvafältet!

Sophie tog hälften av korten