Och österut fanns Lidingö

Hej bloggen och alla!

Tänkte delge vad som finns i det sista oupptäckta väderstrecket. För nu när jag inte längre är nyinflyttad är det rimligt att kunna cykla i alla fyra väderstreck och njuta av att känna till vad som där finns att cykla på. Och igår föll en östlig pusselbit på plats och det var Lidingö!

Lidingö är för mig mest känt för Lidingöloppet. (och att Katja är uppvuxen där). Jag körde loppet 2010 och var i mitt livs löparform tills kroppen skrek till vid 26 km, efter att ha tuggat på i ett skönt 5:50-tempo. Då skriket från höfterna var ett faktum, lät jag mig promeneras mjuk en stund, för att sedan med hjälp av målgångsvittringens superkrafter kuta över mållinjen och dundra in på 3:10.

Nog om 2010, 2019 är nu och det var Sophie som skulle guida mig och Alex på Lidingö. Bästa Mallis-Sophie! Och när vi tråcklat oss fram genom vägarbeten och bilister nådde vi Lidingöbron, och där fick jag gåshud: bro. Vatten. Rymd. Ö-cykling.

Vi nådde Grönsta gärde. Här börjar Lidingöloppet. Och vi tog in på spåret och en färgrik värld helt bortom alltings rimlighet tog emot oss:

Allting var gult. Hösten hade nått sin gula fas. På träden dallrade gula asplöv, på marken var stigen täckt av dem. I skogen var stigen en guldgulskimrande matta som vi flöt över. I leran var löven en blöt och kladdig röra som vi tuggade oss igenom.

Stenhällarna var hala. Alex erfor detta då han på crossen (lånad från Robin, tack!!) skulle trampa sig uppåt. Hamnar man en millimeter fel på blöta hällar ligger man där. För att sedan, mera farthungrig än någonsin, spinna loss och cykla nästa kurva intill perfektion.

Kurvorna var lövtäckta utmaningar. Inte bromsa, eller bromsa med tillförsikt, och låta kroppen hitta balansen med bibehållen fart.

Uppförsluten var fostrande. Fullt fokus krävdes. Rötter och stenar och procent utgjorde tillsammans grogrund för vurpor. Men crossen åt sig uppför varje backe trots den lilla lilla minivrängningen av framhjulet på den brantaste. Framför oss och bredvid gick föräldrar med barnvagnar. Bägge trafikanter verkade finna backens procent lika utmanande.

Så kom en snutt i luftig tallskog. Mellan träden skymtade Havet. Framför var Sophie och Alex. Ovanför fanns himlen och i våra lungor oktobersyret.

Och när vi nådde macken, så insåg vi att den var resans mål. Eller mening. Varje cross fick en dusch, och varje åkare en skrubbning. Lite renare men med diskreta minnen från Leran och Löven ville vi cykla mot stan.

Så rullade vi tillbaka över bron, jag en runda rikare och alla tre en höstdag vackrare.

Och Lidingö gav innehåll åt väderstrecket öster.

🐾🐎🦋

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s