Seven Summits hell yeah!

Riders.

Jag vill i detta inlägg om höjdmeter, hylla allt det lilla som blir stort när vi tillsammans cyklar det.

I Stockholm mumsas ofta höjdmeter inne i gömda villaområden vid Nockebybron. Eller vid gamla observatoriekullar i Saltis som man måste känna till för att hitta. Man tassar diskret runt bland lummiga trädgårdar; trycker sig smidigt uppför de korta, explosiva motluten och tar små mini-segment. I slutet av segmentet står man och pustar, för att sedan spinna syran ur benen på en raka in mot stan.

Men vill man få sig mera rymd och grus och gräs och rullsten, då ska man utåt.

Då ska man köra Seven Summits.

Så vi står ett gäng med sju cyklister på Sveavägen, och Hovet-Mattias leder och instruerar. Hagatoppen, Väsjöbacken, Bruket, Ekebyhov, Flottsbro, Högdalstoppen i Hökarängen och så Hammarbybacken.

Solen lyser som en galning och alla är taggade. MTB, cross och gravel har vi med oss och jag har ingen frambroms idag men skit i det.

Vi köttar Haga, backe ett av sju. Ut ut, kringlande vägar över Ulriksdal och når Hagaparken, tälten, genom lite magisk skog. Mattias stannar och pekar och vi svänger av. Upp upp, stenar, sand, motlut, tappa inte farten och upp ska vi!

Och upp kommer vi. Första är alltid värsta, vi säger inget, vi flåsar och bävar.

Backe två, Väsjöbacken i Sollentuna. Lång transportsträcka, kanske 25 km asfalt med knattrande terrängdäck, spinna ur benen, drömma om backarna i vinterskrud.

Upp kommer vi och jag i dimma. Vilken är vilken backe? Jag minns skidliftsskylten, p-skylten och att vi körde upp. Sedan körde vi Bruket, båda var långa och branta och med grus och man fick trycka trycka och benen började lite lära sig vad som hände. Och så gick ju turen mot Bruket genom Järvafältets naturskyddsområde.

Efter Bruket börjar skit-tankar komma. Vi ska mot Nockebybron och lunch på Brostugan, men mina ben spinner inte som jag vill, jag kommer efter och vill hem. Hjärnan är så plötsligt full av skittankar, och när man sitter på en cykel så formas då den skitigaste av skittankar: den om att köra hem. Men vi är framme i Nockeby och smiter in på en affär och jag drar i mig två bananer.

Sedan är det lunch (fräsch sallad och kärlekslös grillmacka) och hjärnan ser de logiska sambanden. Det är en ljuvlig solig höstdag. Klockan är halvdag. Jag har en grupp att köra med. Vi ska köra för mig nya vägar där sju små underverk ska utföras. Jag vill stå på toppen av Hammarbybacken och vara en av dem som kört dem alla.

Så jag körde inte hem, utan iväg med ny energi och gruppen vevade mot Ekerö.

Och den här backen var spännande. Den var lång, den hade ett brant parti och den hade ett ännu brantare slut där rullgrus och fåror gjorde vägen krävande. Men upp kom vi, och på toppen mötte vi ett öl- och pizzasällskap som myste i septembersolen. Hej hej, och så ner igen med min fullt fungerande bakbroms. Veva mot färjan till Slagsta.

Vad roligt det var att cykla såhär. Transportsträckor genom villaområden och längs med motorvägar och in på grusvägar mot varje litet underverk av de sju. Vi svängde mot Flottsbro, såg downhill-gängen som studsade nedför kullen och tog ett varsitt andetag. Uppåt!

Och den här var brant och spännande. Lång slakmota först, en liten knix där MTB: arna drog nytta, och så upp på ett motlut fullt av kantigt rullgrus. Stort, kantigt rullgrus. Man fick trycka ner framhjulet i backen för greppet, aldrig sluta trampa och ta högersvängen med fart och inte bli ståendes. Och så sista grässlänten upp mot platån.

Uppe!

Den påföljande Högdalstoppen, eller om det var Hökarängstoppen härom tvista de lärde, var för mig den mest mytomspunna. Jag vet nämligen två saker om Högdalen: att det ska finnas ett kulturhus där som heter Cyklopen, och att det finns cyklister där som tränar cx.

När vi kom dit var det gräsbevuxet. Stigen sluttade uppför och gjorde därefter flera gömda kurvor som man inte såg från vägen. Jag var sist upp, och vägen slingrade sig verkligen. Buskar och snår hängde sig över stigen, allt var grönt och lummigt och där jag körde rakt fram borde jag kört högen, men ett litet mys-sällskap med barn sa ”dina kompisar körde ditåt” så då tog jag fasta på det. Och upp kom jag genom konstant trampande, och på platån stod vi alla och såg norrut.

Där fanns finalen. Dit skulle vi. Där tronade Hammarbybacken.

Ner. Bra fäste i gräset, krama bakbromsen mjukt och inga hastiga rörelser i gruset så går det bra. Cykla mot Johanneshov, svänga ner mot Hammarby sjöstad och sedan stod vi där. Sex av sju toppar körda, en kvar och här är vi, ät oss konsumera oss älska oss Hammarbybacken!!

Ledar-Mattias tar norra leden. Den brantare. Vi andra tar den södra. Grus och lagom brant därmed. Solen var ljuvlig, det var den sista toppen nu, känslan det finns ett före och ett efter har aldrig varit så stark.

Sista knixen är torr och dammig och grusfylld. Sista metrarna går mellan kravallstaket innanför vilka de bygger någon typ av minibana för downhill-åkare. Vi är uppe, vi är inne, vi har gjort det, vi är i efter-känslan.

Det jag älskar med detta är det jag älskar med Flandern. För det är när man resonerar såhär: här bor vi. Här ser det ut som det gör. Vi gillar att cykla, vi vill ha höjdmeter och vi tänker härmed nosa upp de här sju bestigningarna som ger oss en massa sådana höjdmeter. På toppen av varje tipp, så tänker vi titta på utsikten och älska den plats vi bor på.

Ovillkorligt.

För att vi cyklar här.

Punkt och slut på detta inlägg.

Tack Mattias för guidning, Anna och Marre för foton, tack Tina för posen och resten för sällskap och tack Stockholm för Stockholm.

Och ja, jag somnade i fåtöljen på Espresso house efteråt när Marre och Mattias summerade dagen

Och ja, jag avrundade med ett dopp vid Hornsbergs strand när jag kom hem, för nej, det går inte att inte göra det

…och Strava med 1335 hm fördelat på 121 km här att ladda hem och köra

🦋🦋🦋

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s