Min första dag med huvudskydd i Stockholm

Även sömnlösa nätter förtjänar en morgon.

Här kommer ett inlägg om cykelskydd.

Jag har sedan den 18 mars i år, levt ett skyddslöst vardagscykelliv i Stockholm. Detta har jag gjort i övertygelsen om att bara jag följer trafikreglerna, så kommer allt att gå bra. Jag har ju dock självklart noterat att det är många som både cyklar säkert och bär hjälm. Och jag har flera gånger kommit på mig själv med att tänka, otroligt ändå att olyckorna inte ökar med ökande antal cyklister.

Jag tror inte på hjälmlag. Jag tror på rätt infrastruktur och mer plats i gatan för cyklister och separatistisk trafikantplanering. Då vet folk hur de ska bete sig. Sen ska folk självklart uppmuntras bära hjälm, för den bästa infra i världen hjälper dig inte när du ligger på marken med hjärnskakning.

Men hjälm hör till cyklisten Anna, inte vardagspendlaren Anna.

Under de här månaderna har jag både försökt få vissa kollegor att fatta vitsen med att följa trafikreglerna, och få andra kollegor att fatta hur jag tänker. Ingenting har lyckats.

Så i fredags den trettonde olycksdagen september, så blev jag med huvudskydd.

Hövding!

Yes. Det var ett lanseringsevent med jobbet och ibland får vi möjlighet att prova nya produkter mot motprestationer som båda går med på. Så jag fick prova en Hövding 3, som är både uppkopplad och bättre på många sätt än de två tidigare (säger folk, t ex min kollega Mattias i sin rappa analys, jag vet inte för jag har aldrig litat på Hövding eftersom jag inte betraktat den som en riktig hjälm).

Hur tusan ska jag veta att den löser ut när jag behöver det? En hjälm-hjälm sitter ändå där den sitter. Och var ska jag ha min scarf när Hövdingen ska sitta fri för att kunna lösa ut?

Min premiärtur från Hornstull till Östermalm för möte efter lanseringen gjorde mig gråtfärdig. Hur hoptryckt och inträngd kände jag mig inte? Halsen var framtryckt. Som när jag panikpackade inför Dalsland runt och trampade till Johanneshov med fullaste och fulaste ryggsäckspackningen på denna sidan millenniet!

Men vid mötet på Östermalm kändes det proffsigt urbant att ta av och på sig Hövdingen, rentav modernt. Och sedan lyckades jag montera den bättre så nacken fick ökad rörlighet.

Hövdingen får bli mitt jobbpendlarskydd. Och för cykelresor till jobbmöten. Till en början iallafall.

Glad gryende söndag till ledsna och glada och trötta och pigga och allt däremellan-personer idag.

Mattias Goldmann tog kortet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s