I dream I could fly

Inför min stundande Chile-vistelse har frågan om flygresor och utsläpp seglat upp i min hjärna. Såklart. Den här bloggen är ju grön och vill visa vägar framåt med förnybar drift, och blir flyget både symboliskt och faktiskt.

Först: jag ska till Chile på jobb, blir borta hela december och halva januari. Ska följa klimatförhandlingarna och omvärldsbevaka på transportområdet för jobbets räkning.

Så: jag flyger dit. Fraktbåt hade tagit sisådär en sex veckor. Vid sådana avstånd är flygfritt inget alternativ. Varken för mig eller för någon jag skulle försöka sälja in det till. Alternativet är att inte åka. Så för helvete. Det är nästan lika långt bort som Nya Zeeland. Det äter upp en utsläppsbudget för flera år framåt. Jag bidrar genom min arbetsgivare till att många ton släpps ut och hotar själva målet vi alla kämpar för ska nås, varje dag. Jag utplånar många års bilfri tillvaro och föda från växtriket med denna resa, hur klimatkompenserad den än är. Jag ger pengar till en industri som är ljusår från att betala rättmätiga energiskatter och inte minst ställa om sin framdrift till fossilfritt.

Hur tänker jag?

Jo.

Såhär tänker jag: detta är en jobbresa, den hade aldrig blivit av om inte jobbet erbjudit mig att vara den som utför denna uppgift. Vi klimatkompenserar genom att plocka ner koldioxid ur luften. Jag kompenserar sedan på egen hand också genom ETC med solpaneler. Jag bevakar klimatfrågor på plats och gör en rapport, och stannar två veckor extra på semester för att kräma ut det sista ur koldioxidutsläppet.

Är resan ett faktiskt utsläpp som ingår i min livsstil?

Ja och nej.

Ja: resan ger ett utsläpp på några ton i ett svep. Ett faktiskt utsläpp, där klimatet skiter i varför det sker. Klimatet dömer inte. Klimatet noterar. Och reagerar. Jaha, ännu mera utsläpp, då får de fler snöfattiga vintrar och fler värmerekord och fästingar i södra Norrland. Och franska morföräldrar som dör i den centraleuropeiska hettan.

Klimatet är på sin höjd varse om att Santiago står värd för internationella klimatförhandlingarna. Och vill väl att alla med mandat att förhandla fram det som krävs, ska göra det.

Det kommer ju inte jag specifikt att göra. Min roll är att bevaka, ihop med ett par experter från mitt jobb. Mitt unika bidrag i resan blir den omvärldsbevakning jag utför efter att de andra har åkt hem. Och att skriva rapporten med kunskap om Chiles transportsystem som ska fungera som en hävstång för svenska politiker och företag så att vi ska kunna se våra barnbarn i ögonen. Och ingen annan som åker hade kunnat utföra det jag ska göra när jag är där.

Och nej. Det är inte min livsstil att flyga till ställen. Samvetet pallar inte det när kunskapen om klimatkrisen finns där. Jag vill inte flyga till varken Alperna eller Skottland eller Vancouver eller några andra platser som mitt hjärta klappar för. Dit tar jag tåg, eller båt eller delad bil, och klimatkompenserar fossilbiten i det, eller åker någon annanstans.

Men när kan man egentligen säga att saker ingår i en livsstil? Väljer man det själv? Lägger man fram den kalkyl och de skäl som passar för stunden? Sitter jag här och ljuger för mig själv när jag säger att jag helst skulle slippa åka till Chile och önskar att det istället var i Finland jag skulle omvärldsbevaka och skriva rapport?

Chile har stora planer på elbussar, en galopperande cykelrörelse och dykande installationskostnader på solenergi. Finland har ambitiösa klimatmål, konverteringspremie för bensinbilar och Whim, där man kopplat ihop färdmedel på en enda biljett som blippas i kollektivtrafiken ena dagen, och i bilpoolsappen den andra. Dessutom tonvis med sjöar där man kan ta spännande dopp.

Folk flyger till Finland också, är ju vatten mellan oss och dem. Men det går båt. Som ju också har sina problem med fossilanvändning och lokala utsläpp och störningar mot havets liv.

Helvete.

Att flyga ingår inte i min livsstil. Jag gör allt jag kan för att visa upp alternativen. Och leva dem, vilket jag oftast gör med glädje. Ändå hoppar jag på planet den 30 november, firar jul och nyår och födelsedag på hittills okänd bergstopp, och kommer hem den 15 januari.

Att flyga ingår inte i min livsstil.

Ljuger jag för er?

***

Kedjetatuering på medföljande expertkollega för likes.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s