Saltis och Solis

Men hej!

Tänkte outa ett kvällspass jag gillar i Stockholm.

Har kört det två vändor den gångna veckan och det var gode Robert som visade mig det!

Yes yes, vi snackar SALTIS!

Eller för den delen, Solsidan.

Till Solsidan kommer man genom att trampa från Kristineberg, över ❤ Västerbron ❤ och längs norr Mälarstrand in på den nylagda cykelbanan under Slussen och förbi Fotografiska. Styr kosan mot Gustavsberg tills man ser cykelskyltar mot Nacka och Saltsjöbaden. Om man vill, kan man dyka in i villaområdena och på så vis tjäna några hundra meter. Annars går det bra att styra mot just Saltsjöbaden, vägarna leder till samma korsning.

Innan avtaget som leder över Saltsjöbanans utsökta lilla järnvägsspår, kan den som vill trycka några skyltspurter. Så tar man höger, uppför ett motlut och så är man i princip på det finaste av rundan. För vägen slingrar sig upp och ned längs vattnet där båtar guppar runt och förföriska badklippor dyker ner i havet. Så får man en liten spurtsträcka längs en nylagd cykelbana vid en bilväg, som Robert menar är Stockholms mest hatade eftersom man snott från bilarna till själva cykelbanan. Så följer man skyltarna mot Solsidan, eller går lite på känsla, för att till slut komma till ett visst motlut upp i ännu ett villaområde. Man köttar upp där, fortsätter några hundra meter och kommer till ruttens peak:

Serpentinen.

Den finns där, som en tvär vänstersväng upp till observatoriekullen som var just observatoriekullen innan den flyttade till centrala Stockholm (strax ovanför Falafelkungen på Sveavägen).

Två kurvor är den, och den leder upp genom en port till ett par värdiga observatoriebyggnader där man stannar och pustar. Kanske pinkar man lite i ett dike innan man blickar ut över bukten där lycksökarna seglar runt i sina dyra segelbåtar. Kanske kör man uppför och nedför ett tiotal gånger om man blev klar tidigare med något viktigt på jobbet.

Man kör ned, förbi ett slottslikt hotell det tydligen går skitdåligt för (vem tar in på hotell långt ut i Saltis?), och så vänster. Tillbaka genom grönskan och uppför och nedför och kötta skyltspurter och längta till havsbad och komma tillbaka in mot city. Nylagd cykelbana förbi Fotografiska och under Slussen, längs norr Mälarstrand och på med lampor, det börjar mörkna tidigare nu!, sen upp mot Västerbrons södra fäste. Båtklubben med alla trämotorbåtar till höger.

Trampa till krönet, överväldigas av brons kompakta ingenjörskonst, hur rak, hur böljande, hur symmetrisk är den inte i sitt majestät? Stanna och blicka ut. Älska Stockholm lite. Vardagsälska.

Så nedför, väja för nån småpackad gångtrafikant eller svajande elsparkcyklist, in förbi Rålis och Lindhagsgatan, ned mot Hornsbergs strand. Alltid hemmastrand i slutet av rundan. Ta sig ett hemmadopp i lagom mycket cykelkläder, plöja genom sötvattenmassorna, och kanske svara ”Ja, och härligt!” när någon frågar om vattnet är kallt.

Hemåt. Upp i trappen, hänga upp Amiran på stället. Med 45 km i lagom genomkörda ben.

Typ så!

En stilig ryggtavla på det, och over and out.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s