Min sång till friheten

Älskade väska vad det äger att resa med dig!!

Det har varit den återkommande känslan under veckan i alperna. Min väska där jag packar ner cykeln har öppnat en dörr till frihet som jag tidigare bara sett andra kliva genom.

De som vet hur man gör.

Cykelsportens bilberoende är ett sår jag hela tiden försöker sätta ett nytt plåster på. Under ytan bubblar såret och växer inåt. Det skaver men är bekvämt. För visst gör det ont att läka ett beroende på riktigt. Men friheten när jag rycker bort det här plåstret är oändlig.

Med väskan tar jag med mig cykeln, gratis, på tåg i alla länder!

Givet att det finns plats, men det gör det oftast.

Såhär funkar väskan.

I hopvikt läge kan den fästas utanpå ryggsäcken. Den blir en mjuk liten fyrkant på ca 30*30 cm (som med fördel kan användas som resekudde!). Så kan man cykla till stationen. Väl där tar man av hjulen, vrider styret och vecklat ut väskan och stoppar i cykel och hjul. Även hjälm och flaskor kan stoppas ned, allt får plats. Jag lade den upp och ned, och så vrider man styret så att när man lägger väskan ner, ligger den inte på bakväxeln (självklarhet men ändå).

Upp- och nedmontering tar max fem minuter per gång, eller lite längre.

Ekipaget är sedan lätt att bära, inte supersmidigt men funkar om man inte har för bråttom eller för långt att gå.

Man ställer den på tågets barnvagnsplats i X2000. I första klass finns även minst en plats mellan sätena med mycket utrymme. Letandet efter ett utrymme kan ge lätt förhöjd puls, platserna är ju begränsade. På andra tåg i Sverige finns plats för cyklar att åka fritt om man köper biljett till den. Mycket enklare och inte jättedyrt.

Genom Danmark, Tyskland, Schweiz och slutligen Frankrike hade cykeln kunnat åka fritt, med biljett. Även på nattåget fanns platser, men här ville jag packa ner den pga stöldrisken. Men det finns alltid minst två vägghängda platser, ibland upp till 11. Man kan behöva reservera plats i förväg. I enstaka fall, t ex då cyklister väggar under l’etape du Tour och behöver åka lokaltåg några stationer, kan dock även den mest inbitne paragrafryttare till konduktör ta med upp till 40 (!) cyklar.

Är då cykeln skyddad i väskan?

Nej. Den kan närsomhelst ramla eller få något på sig. Väskan är snarare ett skydd mot vår frihet att ta med oss cykeln på tåget.

Den ger också friheten att få cykla till stationen och hem från stationen. Orka ta taxi eller buss dit! Och byter man tåg några timmar i en stad, monterar man lätt upp cykeln och cyklar runt lite. Kanske till Annecysjön, om man byter i Annecy. Eller om man åker ersättningsbuss till Genève och hamnar fem kilometer utanför stan, då monterar man upp och trampar iväg medan andra snällt får promenera eller ta taxi.

Väskan skyddar dig också från att hänfalla till flyget då den är på tok för bänglig för att kunna hanteras som bagage!

Väskan behöver också skyddas mot cykeln, märkte jag, när jag redan efter ett par dagar såg små hål. Så man kan alltid linda in vassa delar i nåt mjukt eller köpa till hjulväskor och kedjeskydd.

Sammanfattningsvis ger väskan mycket frihet för pengarna. Googla lite så hittar du säkert en för under femhundringen (märket är Scicon, obs smygreklam!). Slitstyrkan i själva materialet är något tveksam och den är inte jätterolig att bära runt på så man pallar nog inte att ta med vilken stålhäst som helst, men kolfiberspjutet går alltid.

Typ så!

Idolbilder i olika miljöer för likes.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s