Havet. Havet. Havet.

I måndags kväll på nattåget till Hamburg meddelade konduktören mig att mitt interrailkort var ogiltigt. Detta beroende på att jag skrivit in mitt gamla passnummer som nu alltså inte matchade mitt nya pass. Jag fick åka för denna gången, men måste gå till luckan i Hamburg och lösa problemet dagen därpå.

Sa konduktören med tysk beslutsamhet.

Orden sjönk in. Jag hade alltså plankat mig ner till Alperna. Ingen av konduktörerna hade någonsin kollat pass och kort samtidigt förrän nu. Och nu skulle jag ju åka till Danmarks västkust och Atlantnjuta. Stilla mitt havsbegär. Men hur skulle det gå till om jag inte hade giltig biljett?

Helvete också.

I Hamburg sken solen. Jag trampade till en av sjöarna och slog mig ned. Hur stor var risken att konduktören på tåget till Puttgarten gjorde sitt jobb? Liten, kom jag fram till efter att ha rådfrågat några vana tågluffare.

Däremot ville jag fortfarande till havet. För Danmark fick ju bli en annan resa, palla resa runt och planka. Jag lade ut några krokar och fick till slut ja från två ljuvliga gamla klasskamrater från högskoletiden. Som råkar bo två mil från ett ställe jag plötsligt kom på var en dröm sedan länge: Kullaberg!

Hur berusande!!

Så jag plankade mig genom Danmark, kutade till Öresundståget med cykelväskan i högsta hugg. Och köpte en gilitg biljett. Snabbtåget till Stockholm som jag skulle tagit fick bokas av och hemresan lösas senare. Jag skulle få uppleva de magiska klipporna och äntligen bada benen i saltvatten!

Så det gjorde vi. Och det ska vi göra imorgon också för det finns några vikar och klippor och vågor vi vill till, som ännu är obadade. Och tempot är semesterlugnt på klipporna för man kan inte skynda sig på vassa stenar.

På fredag morgon tidigt åker jag hem till Stockholm. Då blir det hemmadopp igen! Och jag omfamnar min plan B, min lilla skärva Skåne med sitt hav, mina raraste högskolevänner som tar emot en svettig tågluffare med cykel på kort varsel.

Bilder för likes, over and out och kärlek till dig mitt havet du livets peppar och salt yo!!

💓💓💓

Emilie tog bilderna med mig

Vi besökte konstverket Nimis av Lars Wilks, byggt av drivved, vi bytte buss och satt på Piren i Höganäs, och framför allt så fick vi oss förfärande bad och vyer längst ute på Kullaberg. Tackar konduktören på nattåget å mitt allra varmaste för örnblicken som ledde mig hit!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s