Serpentiner och backilska

Jahaja.

Ska väl klämma fram den här rapporten från första dagen i alperna.

Idag har jag varit förbannad. Riktigt jäkla skitförbannad. Ilskan slog till efter lunch med runt 52 km i benen. Innan hade jag varit glad nästan hela tiden. Att få vara här och tugga dessa höjdmeter ihop med bra folk! På bra ben som klättrade på rätt sätt! Med bra psyke!

Sedan blev jag arg. Det berodde på att serpentinerna efter lunch aldrig tog slut. Istället var det de som tog slut på mig.

Jag hade stannat i en sväng. Som man inte ska. Men som man ibland måste. Hade två cyklister framför mig och tre bakom. De tre kom tuggandes medan jag stod med feberliknande dunk från den 33-gradiga hettan, eller mer. Pulsen var så hög. På Garmins karta framför mig fanns bara serpentiner. Och allting bara lutade. Åt fel håll.

Så jag blev upplockad. Gruppen peppade. Distraherade pulsen och det som kändes som frossa. Charlotte coachade. Inget mer stopp. Bara ilska. Hon sa att man skulle prata. Men jag var så arg. Så så arg.

Så blev det lite flackare. Vägen lutade nu lite åt det rätta hållet, för att sedan plana ut och bli frodig. Grönskan var så syrerik. Nu lutade det mera uppåt och vi pressade och tuggade och distraherade och jag spurtade, oss upp till toppen.

Col de Marocaz, 958 över havet. Där var vi. Mitt huvud snurrade. Dunkade. Bultade. Jag kunde bara titta upp mot himlen för att lapa syre. Vatten var sekundärt, syret var prio.

En av oss låg i gräset. En annan stod i skuggan av något träd.

Så körde vi nedför.

Det var frodigt.

Så kom vi till vår by. Saint Pierre d’Albigny. Och det ombyggda klostret där vi bor. En raka. En sista klättring. Ett hav av solrosor och ändlösa rader av vinrankor. Kom igen nu. Snart skulle de framför vika av till höger för att komma in på klostrets gårdsplan.

Nu gjorde de det. En efter en. Och nu gjorde jag det.

Jag.

Var.

Vi.

Var.

Inne.

Isa stod bakom kameran så nästan alla fick plats på samma kort, taget i morse innan avfärd men som nog rätt väl speglar känslan vi alla delade vid målgång

Och för den som undrar tryckte vi 2055 höjdmeter på 86 km

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s