Hemmadoppet

Hemmadoppet vaknar vid tretiden på eftermiddagen din första dag på kontoret efter Almedalen. Det gnuggar sig i ögonen, ser sig yrvaket omkring och nyper dig i kjolfållen. Det vill att du ska följa med. När du är för inne i ditt strategidokument, tar det ett stadigare tag och rycker till.

När du tittar ned, vinkar det och ler med ögon som fyrverkerier.

Det glimrar. Du förstår. Ja. Ikväll efter gymmet ses vi.

Hemmadoppet väntar tills du svettats klart. Tills du cyklat hem över St. Eriksplan och bron över till Kungsholmen. Det väntar vid bryggan längst ut där Hornsbergs strand slutar och vattnet tar vid. Det väntar tills du parkerat crossen mot träbritsen och valt vilka kläder du ska simma i. Det väntar tills du tagit ett litet foto på crossen i motljus. Till bloggen, som du säger.

Så är du klar. Du går mot doppet. Hemmadoppet. Du tittar ut mot det stilla vattnet, Mälaren, där hemmadoppet väntar.

Vågorna är små. Det är okej och inget konstigt. För istället för havets skummande inferno, bjuder hemmadoppet istället på sötvattnets vyssjande vaggvisa.

Du dyker. Du stannar med ögonen i vattenytan och plirar mot kvällssolen.

Ja.

Där havets semestersälta slutar, tar hemmadoppet vid.

❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s