En skärva långfärdslycka

Kära läsare.

Sitter på båten till fastlandet, hög av den tramptagskärlek som det senaste dygnet har invaderat min kropp.

För om cykling är bra för bloggen, så är cykeltouring bra för hjärtat. Jag insåg det när jag igår drog norrut från Visby efter att ha vinkat av jobb-Mattias vid bussen. Hej då ses på kontoret! Känslan kom smygande som tusen fladdrande fjärilar och bolmade ut i benen som ett galopperande Gotlandsruss.

Iväg!!

Jag hade packat tre väskor, varav den största fick vänta i Visby medan jag och de andra två gjorde ärenden i Fleringe. I de två fanns sådant man behöver för en touring på allt från ett dygn till en månad.

Så är det! Ett dygn är en månad är ett liv när man långfärdscyklar!

Mina ärenden var att 1) besöka två barndomsvänner, och 2) på vägen dit få mig ett maffigt och minnesvärt dopp i havet.

Jag hade för en gångs skull god tid på mig. 56 km utspritt på många timmar av tramptag och upplevelser. Och vägrenarna stod redo med gulmåra och blåeld för att jag skulle ha något vackert att vila ögonen på.

Jag trampade ut från busshållplatsen. Innan första rondellen svängde jag av mot stigen som plöjer rakt mot havet. Crossen var ju ändå crossen. Jag lotsade oss över grus och gräs på den smala nedfarten mot cykelbanan. Den tog oss förbi Gustavsviks camping, det besynnerligt vräkiga Snäck-komplexet och till slut upp till stora vägen igen via col d’Gotland. Knep en 19-plats på backsegmentet yey!!

Så körde jag förbi allt jag känner så väl: orterna och vägskyltarna och de inbjudande grusvägarna man vill upptäcka men inte nu, och så lite riktig ö-feeling strax söder om Kappelshamn. Karga hedar; buskar så vindpinade att de knappt rör sig när det blåser längre, blommor som tycks leva på luft.

Och på kärleken till ön

Västerut mot Hall, och vänster mot Hallshuk. Och där, där var det maffigt!

Hallshuk är, förutom en rar by, ett par bryggor med ekor och vågbrytare. När man går ut på bryggan som vetter mot vågbrytaren så fattar man grejen. Helvete vilka vågor. I solen är de skummande. De rullar in från Östersjön och vräker sig mot Hallshuk och mig där jag sitter och känner badlängtan.

Jag vill bli ett med denna urkraft.

Men inte här. Det får räcka att lägga sig raklång på magen och doppa nyllet och pannan i det salta. Jag ska vidare och hittar till slut en stig mot havet någon mil bort. Stigen ropar på mig och leder till ännu en vågbrytare, och på ena sidan är det lä. Där sitter ett kärlekspar som tittar upp på mig när jag diskret klickar ur för att parkera crossen i stenskravlet.

De vill väl vänslas i fred. Men här ska mitt bad ske. Och vågbrytaren som kanske är en pir, är lång, både kärlekspar och badande får plats. Jag trippar ut på piren och känner livet i mig. Längst ut stannar jag och sträcker armarna mot himlen. Jag andas in det salta som når mina lungor från de skummande vågorna. Vinden färdas in i min hud och ut genom den och snart ska det salta vattnet göra samma sak. Jag kliver försiktigt ned bland de stora klippblocken där vågorna slår, och går i.

***bad under glädjeskrik***

Ja. Så var det. Så är det att bada i havet.

För hur salt var inte vattnet, hur omslutande betedde det sig inte och hur svalkande slog inte vågorna mot pannan?

Man vill ju stanna tiden, men havet har löst det genom sin kyla, för när den som badar blir tillräckligt kall så går den upp. Och: det är ju trots allt på land som man cyklar.Vila på ett klippblock, så solvarmt, upp till bibs och skor och hjälm och cross. Trampa vidare mot barndomsvännerna och dela en omsorgsfullt lagad middag på trädgårdens gröna. Bjudas på kylda drycker, morötter från pallkragen bredvid. Hur ljuvligt för en cyklande!

Krama om. Prata minnen. Skratta åt något någon gjorde eller sa för länge sedan. Uppdatera sig om vad som hänt och med vem i den gemensamma kretsen. Prata om det som var för trettio år sedan, och det som kanske är början på de kommande trettio. Prata om striden för Ojnareskogen intill som äntligen tycks vara till ända. Ibland vara tyst och bara tycka om att bara vara nära. Som man gör med dem som ömsesidigt betyder något för varandra utifrån gemensamma minnen man aldrig vill mista.

Efter smulpajen är det som vanligt dags att skåda nattdjur. Tröja på. Tomten är stor och faunan är inkännande med hög integritet. Fåren prasslar på andra sidan staketet. Min almedalskropp noterar svärmande pingborrar i trädet, sedan börjar den vingla. Av trötthet. Det går inte att stå rakt. Vännerna: Godnatt, sov tills du vaknar och du vet att det är öppet om du behöver gå från stugan du sover i till badrummet i stora huset? Du har allt, du fryser inte? Ok du vet var elementet finns, skruva upp det om du behöver, sov gott nu Anna!

Tretton timmar senare vaknar jag. Älskade Gotlandstystnad. Vad min kropp har saknat dig.

Efter müsli och te-frukost får jag hej då-kramen. Det är dags att vända mot färjan. En koll på klockan: jag hinner om jag mosar. I med rätt musik och fokus och pang, benen tar mig ända in till hamnen.

Vänta, det fanns faktiskt en plan B. Som det ska om man missar båten. Eller bara om man allmänt vill leva ett mindre stressande touring-liv. Och det var att käka cykelkäk på Stora Ego vid Österport, sitta kvar och plöja post-Almedalen jobbgrejer, få sig ett sista dopp i 💓havet💓 innan avfärd och sedan glida in i färjans gap lagom till 19.30.

Man måste ha en plan B.

Måste tillåta sig att tänka den livsbejakande tanken att

Det är en annan resa

Oavsett om den handlar om bad, bufféer eller grusvägar.

Här slutar detta inlägg. Två små väskor har blivit tre igen, snart är det pendel till Odenplan för hela ekipaget och därifrån cykelbana genom julikvällen hem till Kristineberg. Och för att avsluta det här inlägget, så kommer en sliten klyscha från min spellista:

Ditt hem är ditt hem om du älskar det.

Nu får och hav och vägrenar på det, over and out och glad förbannad finmåndag på er!!

🐎🐎🐎

Publiceringen fördröjdes något pga uppkopplingen på havet men det är ok havet, det är ok, du är ok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s